För de självrätt­fär­di­ga, som inte ser att de är sju­ka och behö­ver en läka­re och fräl­sa­re, är Jesu bud­skap inga gla­da nyhe­ter, men för hopp­lö­sa syn­dar­na är det­ta fan­tas­tiskt goda nyhe­ter. Jesus är inte bara läka­ren som stäl­ler pre­cis ”rätt dia­gnos” över vårt sjuk­doms­till­stånd i syn­den utan genom sin död och upp­stån­del­se är han — i sig själv — det full­kom­li­ga ”bote­med­let” mot vår sjuk­dom. Här är det inga smärt­stil­lan­de eller sym­tom-däm­pan­de medi­ci­ner utan en gång för alla utplå­nar han vår sjuk­dom och erbju­der full­kom­lig för­lå­tel­se och frälsning. 

 

Låt oss den­na vec­ka där­för påmin­nas om och tac­ka vår äls­ka­de Läka­re och Fräl­sa­re för att han gjor­de det som var omöj­ligt för oss själ­va att göra. Låt oss inte göm­ma undan eller för­sö­ka döl­ja vår synd utan tvärtom i frimo­dig­het och med stor till­för­sikt kom­ma till honom ger full­kom­ligt för­lå­tel­se. Och låt oss att be om fräls­ning för män­ni­skor i vår när­het som inte kän­ner till, eller kanske ens vågar tro, att det fak­tiskt finns full­kom­lig förlåtelse.