När sjunde månaden kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket, alla som en man, på den öppna platsen framför Vattenporten. De bad Esra, den skriftlärde, att hämta Mose lagbok, den som HERREN hade gett åt Israel. Då kom prästen Esra med lagen till församlingen, till män och kvinnor, till alla som kunde förstå vad de hörde. Detta skedde på första dagen i sjunde månaden. Han läste ur den på den öppna platsen framför Vattenporten, från tidig morgon till middagen, i närvaro av män och kvinnor och alla som kunde förstå. Och alla lyssnade till lagboken.
Efter 70 år i fångenskap i Babylonien har en rest av Guds folk återvänt till Jerusalem för att bygga upp templet (ca. år 538 f. Kr). En tid senare reser Nehemja från Susan till Jerusalem för att leda återuppbyggnaden av stadens murar (ca. år 445 f.Kr.). Det första folket gör när muren är klar läser vi om i texten ovan. Lite förenklat skulle man kunna säga att folket firar gudstjänsten, och i centrum står förkunnelsen av Guds Ord. Prästen Esra står på en hög träställning (8:4), kanske den första predikstolen, och läser ur Guds lagbok under sju dagar från tidig morgon till middag (8:18). Folket lyssnar noggrant och bland dem finns leviterna som förklarar lagbokens innebörd; ”så att man förstod det som lästes” (8:7–8). När lagboken öppnas reser sig folket upp för att sedan falla ner i tillbedjan inför Gud (8:5–6). Förkunnelsen följs slutligen av att folket lyder det Ord man lyssnat till; ”… ty de hade förstått de ord man hade förkunnat för dem” (8:12).
Denna text tror jag även ger oss en bild av vad som bör känneteckna våra gudstjänster idag. Guds folk som samlas ”som en man” varje söndag för att lyssna till förkunnelsen av Guds Ord. Där predikans syfte är att, utifrån en specifik bibeltext eller en hel bibelbok, förklara innebörden så att vi som är där verkligen ”förstår vad som läses”. Många av oss kan nog känna igen oss i den etiopiske hovmannen i Apostlagärningarna 8. På väg hem från Jerusalem sitter han i sin vagn och läser ur profeten Jesaja. Filippus kommer upp vid sidan och vagnen och frågar om han förstår vad han läser, varpå mannen svarar: ”Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?”(8:31). Det vi behöver är att någon varje söndag vägleder oss så att vi förstår vad Guds Ords betyder och vill säga oss idag. När predikan inte utgår från eller förklarar innebörden av Guds Ord, går Guds folk hem från gudstjänsten utan att ha fått den livsnödvändiga ”själsliga maten” som vi inte klarar oss utan. Kan orsaken till att många troende idag hungrar vara bristen på förkunnelsen av Guds Ord? Kan människors trötthet att lyssna till predikningar egentligen vara en trötthet att lyssna till människotankar och inte Guds Ord?
Slutligen, förhoppningen är att förkunnelsen följs av det vi ser i texten från Nehemja. Att ordet väcker förundran inför och tillbedjan av Gud, och att vi litar på och lyder ordet vi lyssnar till. Det finns nämligen en risk att även om vi hör Guds Ord förkunnas, gör vi det utan att lyda det och att det därmed inte heller får någon bestående inverkan på våra liv. En risk som Jakob i sitt brev varnar oss för (Jak 1:22‑f).
Därför vill jag uppmuntra dig att komma till gudstjänsten förberedd, förberedd att lyssna till Guds Ord. Ta gärna med en bibel så att du kan hänga med i texten och för gärna anteckningar om det hjälper dig att lyssna bättre. Var bedjande under det att du lyssnar, att Gud skall uppenbara sitt ord för dig och att det få verklig inverkan på ditt liv. Be även för den som är satt att förkunna ordet, både under men också i veckan innan gudstjänsten. Be att Gud skall vägleda och ge kraft under förberedelserna så att förkunnaren förmår att lägga ut Guds Ord begripligt till verklig uppbyggelse för den som lyssnar.
