Barnet i Betlehem förkunnar Guds trofasthet

Stjärnhimmel

Han har tagit sig an sin tjä­na­re Isra­el och tänkt på att visa sin barm­här­tig­het mot Abra­ham och hans barn, till evig tid, efter sitt löf­te till våra fäder. 

I novem­ber 2019 lova­de jag Zion och Eden att vi inom kort skul­le gå till bad­hu­set i Stenungsund. Sedan kom julen emel­lan, där­ef­ter ute­blev det på grund av min dåli­ga pla­ne­ring och hand­lings­kraft, och i slu­tet av feb­ru­a­ri 2020 kom plöts­ligt hela coro­na-pan­de­min och bad­hu­sen stäng­des under lång tid. Orsa­ken till att jag inte höll mitt löf­te var fram­för allt min egen oför­måga, men även omstän­dig­he­ter jag omöj­li­gen kun­de sty­ra över. Det skall tilläg­gas att löf­tet fak­tiskt fort­fa­ran­de inte är infri­at. Alla löf­ten vi ger inne­hål­ler en sådan osä­ker­het, även om vi har verk­li­gen har för­må­gan, kan omstän­dig­he­ter hind­ra oss från att genom­fö­ra det vi lovat. En sådan osä­ker­het finns inte över­hu­vud­ta­get i Guds löf­ten. Om Gud lovar något är det lik­ställt med att löf­tet redan är infri­at, eftersom han är full­kom­lig och allsmäk­tig och inga omstän­dig­he­ter kan hind­ra honom från att genom­fö­ra det han lovat.

När Maria för­står att hon skall föda den utlo­va­de Mes­si­as bris­ter hon ut i lov­sång­en som vi har i inled­ning­en. Genom att sän­da Mes­si­as visar Guds sin nåd och tro­fast­het mot sitt folk, att han hål­ler allt vad han har lovat, och det­ta är orsa­ken till hen­nes lov­sång. Redan i syn­da­fal­let (1 Mos 3:15) har vi det som ibland kal­las det ”förs­ta evan­ge­li­et”, Guds förs­ta löf­te om en kom­man­de fräl­sa­re. Någ­ra kapi­tel sena­re kal­lar Gud på Abra­ham (1 Mos 12) och ger honom löf­tet att hans efter­kom­man­de skall bli till ett stort folk, Guds eget folk, att de skall ärva det land som Gud utlo­vat och att de skall bli till väl­sig­nel­se för alla folk på jor­den. Under de tusen­tals år som sedan pas­se­rar under Gam­la Tes­ta­men­tet är frå­gan när Gud kom­mer infria sina löf­ten, och en rad and­ra löf­ten som Gud ger till sitt folk. Många trod­de nog att de upp­fyll­des när Isra­els folk ärv­de Kaa­nans land och sena­re upp­lev­de sin sin stor­hets­tid under kung David och hans son Salo­mo. Men efter Salo­mos död fal­ler riket isär, och någ­ra hund­ra sena­re eröv­ras dem och sänds bort i fång­en­skap till Babel. En rest av fol­ket åter­vän­der sedan till Jeru­sa­lem, men löf­te­na till Abra­ham är långt ifrån upp­fyll­da. Fram till Jesu födel­se pas­se­rar sedan drygt fem­hund­ra år, en tid då Guds folk mås­te ha und­rat om Gud någon­sin kom­mer att upp­fyl­la sina löf­ten. Det är där pro­fe­ter­na påmin­ner Guds folk om att han verk­li­gen kom­mer att göra det.

Det är mot den­na bak­grund vi behö­ver för­stå Mari­as för­und­ran och tack­sam­het. Änt­li­gen skul­le Gud upp­fyl­la alla sina löf­ten till sitt folk, genom Jesus Kristus som är upp­fyl­lel­sen av alla Guds löf­ten (1 Kor 1:20). Bar­net i Bet­le­hem för­kun­nar de verk­ligt goda nyhe­ter­na att Fräl­sa­ren är kom­men, han som en gång för alla kom­mer att ta itu med syn­den och onds­kan genom sin offer­död på kor­set, och genom tron möj­lig­gö­ra för alla män­ni­skor att bli en del av Guds eget folk och få ärva det utlo­va­de him­mels­ka lan­det. Bar­net är även en för­kun­nel­se om Guds tro­fast­het, en bekräf­tel­se för Guds folk på att Gud ald­rig lovar något som han inte hål­ler. Att inga omstän­dig­he­ter eller egen oför­måga kan hind­ra honom från att utfö­ra det han har lovat.

Låt oss stäm­ma in i Mari­as för­und­ran och tack­sam­het över Guds nåd och tro­fast­het. Låt oss se på bar­net i Bet­le­hem och påmin­nas om att att Gud all­tid hål­ler vad han har lovat och att ing­et kan hind­ra honom från att full­bor­da hans plan. Var­ken i våra liv om vi är hans barn eller i värl­den som stort, Gud kom­mer att föra allt till sin full­bor­dan i him­me­len. Låt det vara en tröst och upp­muntran, när du ser hopp­löst på omstän­dig­he­ter omkring dig eller på ditt eget liv.

Låt oss sedan gen­sva­ra som Maria gjor­de: ”Se, jag är Her­rens tjä­na­rin­na (eller tjä­na­re). Må det ske med mig som du har sagt.” (Luk 1:38)

Bild av Joel Magnusson

Joel Magnusson

Pastor i missionsförsamlingarna i Valla och Klövedal på Tjörn.

Lämna en kommentar