Låter det inte lite väl enkelt!?

Vatten

Min fader, om pro­fe­ten hade begärt något svårt av dig, skul­le du då inte ha gjort det? Hur myc­ket mer nu när han bara har sagt till dig: Tvät­ta dig, så blir du ren! 

Orden kom­mer från tjä­na­ren till den syris­ke offi­ce­ren Naa­man. Naa­man var en väl­digt fram­gångs­rik man, som vun­nit många seg­rar för sitt land och hade högt anse­en­de hos både fol­ket och kung­en. Men det fanns där­e­mot en strid som han omöj­li­gen kun­de vin­na, den mot spe­täls­kan han led av.

Av sin tjäns­te­flic­ka från Isra­el får Naa­man reda på att hjäl­pen finns hos pro­fe­ten Elisha, var­på han reser till honom. Väl där låter Elisha med­de­la genom sin tjä­na­re: ”Gå iväg och tvät­ta dig sju gång­er i Jor­dan, så ska ditt kött bli friskt igen och du bli ren” (5:10). Men Naa­man blir arg, dels över för­o­lämp­ning­en att Elisha inte kom­mer ut för möta honom och hela honom på plats, och dels för att det låter all­de­les för sim­pelt att bada i Jor­dan skul­le göra honom frisk. Var­för skul­le det göra stör­re skill­nad än att bada i någon av Syri­ens flo­der, tyc­ker Naa­man. Han hade nog även för­vän­tat sig att få beta­la med de rike­do­mar han tagit med sig på resan (5:5), men Elisha krä­ver ing­en betal­ning. Det är då Naa­mans tjä­na­re kom­mer med invänd­ning­en och får honom på and­ra tan­kar. Naa­man ödmju­kar sig och sväl­jer sin stolt­het, lyder pro­fe­tens ord och dop­par sig sju gång­er i Jor­dan; ”och hans kött blev friskt igen som en ung poj­kes kött, och han blev ren” (5:14). Naa­man blir inte enbart frisk från sin spe­täls­ka (”hans kött blev friskt igen”), utan han tvät­tas även ren från sin dju­pa­re sjuk­dom, syn­den (”han blev ren”). Vi läser vida­re att han där­ef­ter enbart till­bad Isra­els Gud (5:15, 17b). Berät­tel­sen om Naa­man pekar fram mot vad som sker med den som kom­mer till tro på Jesus Kristus, som Pau­lus beskri­ver; ”… ni har tvät­tats rena, ni har bli­vit hel­ga­de, ni har för­kla­rats rätt­fär­di­ga i Her­ren Jesu Kristi namn” (1 Kor 6:11).

När något låter för bra för att vara sant, bru­kar det hel­ler inte vara sant. Det finns oftast en håll­ha­ke eller något i det finstil­ta som inte nämns. Det är där­för vi är skep­tis­ka till för­säl­ja­re som använ­der sto­ra ord om fan­tas­tis­ka erbju­dan­den, rekla­mer som utlo­var för myc­ket eller något som är för bil­ligt. Nej, ”sma­kar det så kos­tar det” har vi fått lära oss.

I lik­het med Naa­mans reak­tion på Elishas upp­ma­ning kän­ner nog många män­ni­skor på sam­ma sätt inför evan­ge­li­ets upp­ma­ning om omvän­del­se och tro för att alla ens syn­der skall bli för­låt­na och ärva evigt liv. Kan det verk­li­gen vara så enkelt? Var­för är det enbart tron på Jesus som fräl­ser och inga and­ra gudar, vägar eller meto­der? Krävs det verk­li­gen enbart tro, behö­ver jag inte på något sätt för­tjä­na den­na fräls­ning? Det låter ju för bra för att vara sant. Många män­ni­skor stäm­mer nog in på tjä­na­rens beskriv­ning av Naa­man: ”Om pro­fe­ten hade begärt något svårt av dig, skul­le du då inte ha gjort det?” Många har nog enkla­re för det svå­ra, som att beta­la dyra peng­ar eller arbe­ta hårt på mora­len och karak­tä­ren eller ge allt till de fat­ti­ga eller gå på en mas­sa kur­ser eller upp­nå ett visst sta­di­um för att för­tjä­na frälsningen.

Om Naa­man skul­le kun­na ta emot den rening som Elisha erbjöd kräv­des ödmjuk­het. Han, som högt ansedd, behöv­de bok­stav­li­gen kli­va ner från sin höga häst och kläs av. Det var ock­så hans stolt­het som utma­na­des och gjor­de honom så arg över Elishas upp­ma­ning. Sam­ma sak gäl­ler alla män­ni­skor som vill ta emot fräls­ning­en genom Jesus Kristus. Det krävs verk­lig ödmjuk­het för att inse att man är en syn­da­re som behö­ver tvät­tas helt ren och att sedan låta Jesus göra det (se exem­pel­vis Petrus i Johan­nes 13). Fräls­ning­en genom Jesus Kristus är för bra för att vara sann och sam­ti­digt full­kom­ligt sann. Det kanske låter enkelt att vi får ta emot det­ta genom ”tron alle­na” sam­ti­digt som det kanske är det svå­ras­te eftersom vi hål­ler så hårt om vårt eget och har så svårt att släp­pa vår stolthet.

Bild av Joel Magnusson

Joel Magnusson

Pastor i missionsförsamlingarna i Valla och Klövedal på Tjörn.

Lämna en kommentar