Det är skill­nad på att kän­na till och att kän­na en per­son, skill­nad på att veta myc­ket om en män­ni­ska och att verk­li­gen ha lärt kän­na hen­ne. Du kan exem­pel­vis veta väl­digt myc­ket om Kung Carl Gustaf, sett mäng­der av bil­der och TV-klipp på honom. Men det är en helt annan sak om han plöts­ligt stod utan­för din dörr och berät­ta­de att han vil­le flyt­ta in hos dig för att leva till­sam­mans med dig. Där­ef­ter skul­le du verk­li­gen kun­na säga att du kän­de honom, inte som en bild på TV eller som fak­ta i en bok — utan att du verk­li­gen kän­de honom.

Det är skill­nad på att kän­na till Gud och att kän­na honom, att veta myc­ket om Gud och att verk­li­gen ha lärt kän­na honom per­son­li­gen. Många män­ni­skor vet en hel del om Gud. Ja, vis­sa vet till och med väl­digt myc­ket om honom, och kanske har man stu­de­rat Bibeln under många år. Men det är långt ifrån säkert att sam­ma män­ni­skor verk­li­gen kän­ner Gud. Att de inte bara har kun­ska­pen om Gud, utan ock­så erfa­ren­he­ten av sam­me Gud. För att ta ett annat exem­pel. Du kan läsa åra­tal på uni­ver­si­te­ten om hur krop­pen fun­ge­rar när den utsätts för smär­ta. Du kan ha dok­to­re­rat i ämnet, och kän­na till allt om hur hjär­nan och alla ner­ver rea­ge­rar på smär­ta. Men det blir en helt annan sak om du slår dig på tum­men med en ham­ma­re, då helt plöts­ligt har du inte bara kun­ska­pen utan ock­så erfa­ren­he­ten av vad smär­ta innebär.

Orden i inled­ning­en från Jobs läp­par sät­ter ord på den­na skill­nad. I bör­jan av boken får vi reda på att Job var frälst och lyd­de sin Gud (Job 1:8). För­änd­ring­en hos Job nu i slu­tet av boken inne­bär allt­så inte att han först nu bli­vit frälst. Utan sna­ra­re att Gud gått från att vara någon han kän­de till på distans, till att vara någon han nu verk­li­gen kän­de på dju­pet. Han kän­de inte bara till san­ning­ar om Gud, utan han kän­de till verk­lig­he­ten bakom orden. Han hade så att säga bli­vit sla­gen av ham­ma­ren på tummen.

Den senas­te tiden har jag levt med en eng­elsk lov­sång för barn som bli­vit till en bön för mig. Över­satt till svens­ka låter den unge­fär så här:

”Jag vill lära kän­na dig, mer än att enbart ha kun­skap om dig.
Jag vill lära kän­na dig, som den du är.
Jag vill se dig, öpp­na dör­ren till mitt hjär­ta.
Jag vill lära kän­na dig, som den du är.”
(Know You As You Are, Sha­ne and Shane)

Kan du, som jag, kän­na igen dig i den­na skill­nad? Blir dyr­ba­ra san­ning­ar om vem Gud är och vad han har gjort för oss, även för dig lätt ord som stan­nar vid just ord? Om så är fal­let vill jag upp­munt­ra dig att stäm­ma in i bönen om att verk­li­gen får lära kän­na Gud som den han är. När du läser Guds ord eller lyss­nar till pre­di­kan, be då att Gud öpp­nar ditt hjär­tas ögon, så att du får se honom sådan som han verk­li­gen är och lära kän­na honom på djupet.