För många är fre­dag efter­mid­dag bäs­ta stun­den på vec­kan eftersom det inne­bär helg och ledig­het. Många läng­tar till näs­ta semes­ter redan sista semester­da­gen. Ledig­het är vik­tigt och väl­be­höv­ligt, men det finns en vila som vi inte fin­ner enbart genom att vi befri­as från arbe­te. Den vilan beskrivs i Psalm 23. Kyr­ko­fa­dern Augus­ti­nus uttryc­ker det enligt föl­jan­de: ”Du, o Gud, har ska­pat oss till dig och vårt hjär­ta är oro­ligt till dess det fin­ner vila i dig.”

Den gode her­den leder sina får till vat­ten och grö­na äng­ar där de fin­ner verk­lig vila och ro. Där det finns ett över­flöd för alla att mät­tas av och släc­ka sin törst med. Vid den tiden då psal­men skrevs fanns såda­na betes­mar­ker bara på begrän­sa­de plat­ser och under begrän­sa­de tider. Omgiv­ning­ar­na var till sto­ra delar öken. Men här talar David om att den gode her­den stän­digt har såda­na plat­ser för sina får. Den mätt­nad och det törs­t­släc­kan­de som här beskrivs hand­lar dels om att Gud rent fysiskt skän­ker oss det vi behö­ver, men fram­för allt hand­lar det om liv för sjä­len i gemen­ska­pen med Gud.

I Johan­nes 10:9 säger Jesus: ”Jag är por­ten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och fin­na bete.” Den verk­li­ga vilan fin­ner vi i Jesu full­bor­da­de fräls­ning som skän­ker oss frid med Gud. Vi får vila där­för att vi inte läng­re behö­ver göm­ma vår synd utan kan vän­da om och veta att all vår synd är för­so­nad i Jesus Kristus. Vi får vila där­för att vi inte läng­re behö­ver för­tjä­na ett god­kän­nan­de — genom goda gär­ning­ar — från Gud, and­ra män­ni­skor eller från oss själ­va. Jesus har redan har full­bor­dat lagen i vårt stäl­le och varit lydig ända till döden på kor­set. Den­na vila äger vi redan genom fräls­ning­en, men vi har ock­så en för­må­ga att för­trös­ta på annat som inte skän­ker oss vila. Där­för behö­ver vi stän­digt kom­ma till Jesus, lära av honom, lita på honom och lyda honom. För endast där­i­ge­nom fin­ner vi ro för våra själ och av hans nåd och kär­lek finns det i överflöd.

Till dig som käm­par med bör­dor och oro, lyss­na till Jesu uppmaning: