För någ­ra år sedan var jag i sko­gen och cyk­la­de men var snart helt vil­se. Jag hade fått tips om en slinga och hade en kar­ta, men det hjälp­te ändå inte när jag väl kom dit. Sti­gar­na var inte så tyd­li­ga och det fanns dess­utom fler än en stig att väl­ja på. Det jag hade behövt var någon som cyk­lat sling­an för­ut och som kun­de visa mig vägen.

Utan Jesus är vi som vils­na får som irrar omkring utan att hit­ta vägen. Alla män­ni­skor söker efter någon som kan visa vägen. Frå­gan är inte om vi föl­jer någon, utan vem vi föl­jer. Psalm 23 beskri­ver hur her­den leder sina får på rät­ta vägar. Det finns många vägar att väl­ja i livet och många leda­re att föl­ja, men endast Jesus leder oss på de rät­ta vägar­na. Själv är han vägen till fräls­ning och gemen­skap med Gud (Joh 14:6), och genom sin röst (allt­så sitt ord — Bibeln) leder han dem som föl­jer honom (Joh 10:3, 4, 16). Han gör det ”för sitt namns skull”, för att han ska vi bli upp­höjd och ärad.

Jesus kom­mer gå före och leda sina får genom livets alla omstän­dig­he­ter. Det är den sto­ra trygg­he­ten för alla dem som till­hör honom. Vi behö­ver inte hit­ta vägen själ­va. Vi behö­ver inte veta vad som vän­tar oss. Vi kan istäl­let vara för­vis­sa­de om och vila i att han vet, att han leder och gör det som är bäst. Skul­le vi irra bort oss och kom­ma på vil­lo­vä­gar läm­nar han oss ald­rig åt vårt eget öde, utan han söker upp oss och för oss till­ba­ka på de rät­ta vägar­na (Joh 10:28; Luk 15:3–7). Jesus har vand­rat vägen före oss, genom livet, ner i döden och till upp­stån­del­sen. Och där­för kan han leda oss hela vägen hem till Gud i himlen.

Vad åter­står det för dig och mig att göra? Jo, att låta oss bli led­da av honom. Att lyss­na till hans röst, lyda honom, föl­ja honom och lita på honom. Han är her­den och vi är fåren, han leder och vi föl­jer. Han vet vägen och vi litar på honom.