När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn.
Apostlagärningarna 1:8
I tidigare veckobrev har vi sett att Jesu död och uppståndelse är fullkomligt avgörande för den kristna tron. Men faktum är att även uppstigandet till himlen är avgörande, och det är också därför den finns med i trosbekännelsen. Nedan följer några av de följder som Jesu himmelsfärd får.
Jesus har fullbordat vår frälsning
I Nya Testamentet kan vi vid ett flertal tillfällen läsa att Jesus nu sitter på Guds högra sida (se ex. Apg 2:33, 7:56; Ef 1:20; 1 Pet 3:22). Att Jesus sitter och inte står är en liten men väldigt viktig sanning. Det har sin bakgrund i offertjänsten i Jerusalems tempel där prästerna aldrig kunde sätta sig eftersom det pågick ett ständigt offrande för folkets synder. Det kom helt enkelt hela tiden nya synder som krävde nya offer. Det i sin tur visar på det gamla förbundets ofullkomliga lösning på syndens problem. Men så förklarar Hebreerbrevets författare att Jesus vann en ”evig återlösning” (9:12) genom att han ”framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud” (9:14), ”(…) ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida” (10:12). Att Jesus sitter på Faderns högra sida är en bekräftelse och påminnelse om att inga tillägg behövs utan att Jesus har fullbordat vår frälsning fullt ut. Han har gjort ett perfekt frälsningsverk som endast tas emot genom omvändelse och tro.
Jesus sände den Helige Ande
När Jesus steg upp till himlen sände han den Helige Ande (2:33), och om inte uppstigningen till himlen skett hade alltså inte Anden kommit. I Johannes läser vi faktiskt att Jesus säger till lärjungarna att ”det är bäst för er att jag går bort” eftersom att Hjälparen då kommer (16:7). Det är bäst för oss eftersom då kan Gud ta sin boning i varje troende, vi blir till ett tempel för Anden och han är med oss vi än befinner oss (1 Kor 3:16; 2 Kor 6:16; Ef 2:22). Det är bäst för oss eftersom vi inte själva har kraften att fullfölja missionsbefallningen eller formas till Jesu likhet, utan vi är djupt beroende av den helige Andes kraft. Allt det Gud kallar oss att göra, skänker han oss också kraften — genom Anden — till att göra. Anden ger också den inre vissheten om att vi är ett Guds barn (Rom 8:16), och han är handpenningen på vårt eviga himmelska arv (2 Kor 5:22; Ef 1:14).
Jesus är Herren
Uppstigandet till himlen innebär också att Jesus har intagit tronen som Konungars Konung och Herrarnas Herre. Det säger oss att synden, ondskan och döden är besegrade och att alla fiender håller på att läggas under honom fram till den dagen då alla knän ska böjas och alla tungor bekänna honom som Herre (Fil 2:9–11; Heb 1:13).
Jesus kommer tillbaka
Vi kommer att titta på detta mer nästa vecka. Att Jesus steg upp till himlen innebär också att han en dag ska komma tillbaka på samma sätt (Apg 1:11). Den dagen kommer han för att döma världen och hämta sin församling — hans älskade brud — till den nya skapelsen och jorden. Där sorg, död, plåga, synd, sjukdom och all ondska är ett minne blott. Och där vi får njuta av Gud i evigheten. Som troende är det lätt att fastna med blicken här och nu, både i det som är glädje och njutning men också i kampen och svårigheterna. Vi glömmer lätt att vårt verkliga mål och lön väntar oss först den dagen. Som troende bör vi kännas igen på en ivrig längtan efter den dagen (2 Tim 4:8).
Till sist. I den inledande texten från Romarbrevet 8 läser vi att Jesus, vid Guds högra sida, vädjar och ”ber för oss”. Strax innan har Paulus förklarat att i vår svaghet ber även Anden för oss (8:26, 27). Vilken tröst och uppmuntran det är för oss troende att veta att Sonen och Anden ständigt ber för oss!
Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss.
Romarbrevet 8:34