Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga.
2 Korintierbrevet 8:2
Vid en första anblick kan rubriken och det vi läser i texten upplevas lite motsägelsefullt. Enligt världens sätt att tänka lyder ekvationen följande: Stor rikedom+Lättsam njutning=Översvallande glädje. Inte djup fattigdom och hårda prövningar. I världens riken kommer översvallande glädje ur glädjefyllda omständigheter, men inte i Guds rike. Där kan översvallande glädje finnas mitt i djup fattigdom och hårda prövningar eftersom denna glädje är förankrad i Gud.
I Filipperbrevet kapitel 4:11–12 är Paulus inne på något liknande, han skriver: ”Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist.” Nyckeln för Paulus att vara förtrogen med alla förhållanden finns i orden att han har lärt sig vara nöjd med det han har. Förnöjsamhet är en sällsynt egenskap i dagens samhälle där allt bygger på att vara ständigt missnöjd — att alltid söka efter mer, bättre, snabbare, större, nyare och finare. Lägg även märke till att Paulus säger att han har lärt sig förnöjsamhet. Det är genom erfarenheterna av både överflöd och brist som Paulus har erövrat denna förnöjsamhet. Det är i ytterligheterna han insett att källan till den översvallande glädjen aldrig finns i omständigheterna utan endast hos Gud. Därför skriver han i vers 13: ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” Det är kraften från Gud som gjort att Paulus lärt sig förnöjsamhetens hemlighet, en kraft som förblir densamma i alla omständigheter. Den människa som lärt sig detsamma förlorar sig inte i överflödet, utan tackar Gud för allt han ger. Och hon tappar inte hoppet i bristen, utan litar på Gud genom allt. Den människan kan i sin tur även ge generöst av sig själv och sina tillgångar mitt i djup fattigdom.