”Vår upp­gift är inte att döma män­ni­skor. Jesus kom inte för att döma män­ni­skor utan för att fräl­sa dem.”

Unge­fär så här hör jag ofta krist­na uttryc­ka sig, sär­skilt i mötet med ofräls­ta och när det gäl­ler frå­gor om synd. Som vi ser i den inle­dan­de tex­ten kom Jesus myc­ket rik­tigt inte för att döma värl­den utan för att fräl­sa den. I Johan­nes 8 säger Jesus till äkten­skaps­bry­ters­kan: ”Inte hel­ler jag dömer dig” (Joh 8:11). Det är sant att vår upp­gift inte är att döma män­ni­skor och att Jesus inte kom för att döma värl­den. Men det­ta är bara en del av san­ning­en. Som någon har sagt: ”En halv san­ning är en hel lögn.”

Det är sant att Jesus inte kom för att döma värl­den utan för att fräl­sa den. Men det är lika sant – och en ofta för­bi­sedd san­ning – att Jesus en dag kom­mer att döma syn­da­re i vre­de och rätt­fär­dig­het (Apg 17:31, Upp 19:11ff). Det var just där­för han kom den ”förs­ta gång­en” – för att själv bära den dom som han en dag ska utdö­ma. Fräls­ning­en tar inte bort domen, utan sna­ra­re är domen det som gör fräls­ning­en nöd­vän­dig. Det­ta fram­går tyd­ligt i den efter­föl­jan­de ver­sen i Johan­nes 3: ”Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enföd­de Sons namn.” (Joh 3:18). Jesus är inte bara värl­dens Fräl­sa­re utan ock­så värl­dens Doma­re. Vi får inte väl­ja bara den ena san­ning­en och för­kas­ta den and­ra, eller beto­na en på bekost­nad av den and­ra. Vi mås­te hål­la fast vid båda. Den ena utan den and­ra är inte en halv­san­ning, utan en lögn.

Det är sant att vår upp­gift inte är att döma män­ni­skor (Matt 7:1ff, Rom 2:1). Men vi behö­ver för­tyd­li­ga vad vi menar med det­ta, och fram­för allt vad Bibeln menar. Den slut­gil­ti­ga domen över alla oom­vän­da syn­da­re – när omvän­del­sens och fräls­ning­ens tid är över – till­hör endast Jesus Kristus. Ing­en män­ni­ska har rätt att utfär­da en sådan dom i för­tid. Vi får ald­rig säga till någon att hon är utan hopp eller rädd­ning i sin synd och endast kan vän­ta en slut­gil­tig dom.

Men sam­ti­digt får vi inte hel­ler säga att oom­vänd och obe­känd synd inte är ett pro­blem. Syn­den kom­mer en dag ofrån­kom­li­gen att mötas av Lam­mets vre­de och rätt­vi­sa dom. Nej, vi är kal­la­de att påta­la syn­den, sam­ti­digt som vi för­kun­nar att det finns fräls­ning genom Jesus Kristus från den­na synd. Vi ska tala om den kom­man­de domen för att sam­ti­digt för­med­la hop­pet att alla som vän­der om och tror på Jesus redan nu kan bli full­stän­digt frikän­da i den dom som han själv ska utfärda.

Jesus säger till äkten­skaps­bry­ters­kan: ”Inte hel­ler jag dömer dig”, men han säger ock­så: ”Gå och syn­da inte mer.” (Joh 8:11). Jesus säger: ”Döm inte, så blir ni inte döm­da” (Matt 7:1), men han säger ock­så: ”Hyck­la­re, ta först bort bjäl­ken ur ditt eget öga, så ser du klart nog för att ta ut fli­san ur din bro­ders öga” (Matt 7:5). När Jesus möter kvin­nan vid Sykars brunn avslö­jar han hen­nes synd för att kun­na erbju­da hen­ne för­lå­tel­sen. Det som kvin­nan tidi­ga­re dol­de och skäm­des för blev där­ef­ter hen­nes sto­ra gläd­je och vitt­nes­börd: ”Kom och se en man som har sagt mig allt jag har gjort!” (Joh 4:29). Hen­nes synd blev avslö­jad, för endast då kun­de hon ta emot förlåtelsen.

Bara den skyl­di­ge behö­ver bli frikänd. Bara den som har synd behö­ver för­lå­tel­se. Bara den som bär skuld behö­ver få den betald. Bara den som står under domen behö­ver bli benå­dad. Bara den som inser att hon inte kan för­tjä­na fräls­ning­en kan ta emot nåden – som all­tid är oför­tjänt. Bara den som är slav behö­ver bli fri.

Pro­ble­met idag är att många vill ha nåd utan synd, fri­kän­nan­de utan dom, för­lå­tel­se utan skuld, fräls­ning utan omvän­del­se och lär­jung­a­skap. Det­ta är vad Dietrich Bon­ho­ef­fer kal­la­de ”bil­lig nåd.” Han mena­de att nåden utan krav är en för­vräng­ning av evan­ge­li­et där Guds för­lå­tel­se tas för given utan att leda till omvän­del­se, lär­jung­a­skap eller ett för­vand­lat liv. Han beskri­ver det­ta i sin bok Efter­föl­jel­se så här:

“Bil­lig nåd är pre­di­kan om för­lå­tel­se utan omvän­del­se, dop utan kyr­ko­tukt, natt­vard utan syn­da­be­kän­nel­se. Bil­lig nåd är nåd utan efter­föl­jel­se, nåd utan kor­set, nåd utan Jesus Kristus, levan­de och förkroppsligad.”

Jesus är både Fräl­sa­ren och Doma­ren. Vi får inte väl­ja en av des­sa san­ning­ar och för­kas­ta den and­ra. Vi mås­te hål­la fast vid båda, utan att se någon mot­sätt­ning mel­lan dem. Den ena ute­slu­ter inte den and­ra – den ena för­ut­sät­ter den andra.