Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare.
Hur vet vi att den kristna tron är sann?
Ni har säkert fått frågan någon gång, och ni har hört mitt svar många gånger tidigare, men det tåls att upprepas. Ett av de starkaste argumenten för den kristna trons tillförlitlighet är den tomma graven – att Jesus Kristus verkligen uppstod från de döda och visade sig kroppsligen för mer än femhundra personer från påskdagen fram till sin himmelsfärd. Paulus förklarar i 1 Korintierbrevet 15 att allt står och faller med om detta är en historisk verklighet eller inte, och han fastslår med all tydlighet: “Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda” (1 Kor 15:20). Detta bekräftar sanningen i allt Jesus sa, gjorde och kom för att utföra genom sin död på korset.
Under en tid framöver kommer vi i veckobreven att stanna upp vid Jakobsbrevet. Ett brev skrivet av Jesus halvbror Jakob, son till Maria och Josef (han var halvbror eftersom Josef inte var Jesu biologiska far). Jakob hade alltså vuxit upp med Jesus, suttit vid samma matbord, sovit i samma våningsäng, lekt samma lekar och levt tätt inpå honom under hela sin uppväxt. Senare blev han en av ledarna i den första församlingen i Jerusalem tillsammans med Petrus och Johannes (Apg 15:13; Gal 1:19; 2:9).
Men det hade inte alltid varit så. Från början var han långt ifrån en Jesu efterföljare. Tvärtom läser vi att Jakob och hans bröder inte trodde på Jesus. De ansåg att han var från sina sinnen och ville tala honom tillrätta (Mark 3:21, 31; Joh 7:5). Och visst kan vi förstå dem!? Det är inte svårt att föreställa sig hur utmanande det måste ha varit att tro att samme Jesus, som de sett leka med smutsigt ansikte, också var Messias, Herren, Guds evige Son som kommit till världen med frälsning. Det var helt enkelt för ofattbart att denne Jesus, deras egen bror, var den de skulle be till och tillbe som Gud.
Men detta gäller inte bara Jesu bröder – det är en verklighet för alla människor. Vi är blinda för evangeliet tills den dag då Gud öppnar våra ögon så att vi ser sanningen. Och för Jakob skedde detta troligen genom att han såg sin bror korsfästas, dö, begravas – och sedan uppstå från de döda. Vi vet att Jakob mötte den uppståndne Jesus (1 Kor 15:7), och när Lukas senare berättar om den första församlingen ser vi hur Jesu bröder var med i den skara som troget höll ut i bön (Apg 1:12–14). Jakob och hans bröder gick alltså från att vara skeptiker, som trodde att Jesus var tokig, till att bli hängivna efterföljare. Vi vet också att Jakob senare led martyrdöden – han var alltså fullständigt övertygad om att Jesus verkligen var Messias.
Detta är en påminnelse och en uppmuntran för oss: Vem som helst kan bli frälst! Men det är också en påminnelse om att frälsningen är ett under genom Guds ingripande i en människas liv. Jakobs liv är dessutom en bekräftelse på att den kristna tron är sann. Bara genom sin närvaro i Bibeln vittnar han om att dess budskap är historiskt trovärdigt, att Jesus Kristus verkligen uppstod från de döda och att allt Bibeln säger om honom är sant. Den kristna tron vilar på en historisk verklighet – en verklighet värd att både leva och dö för såsom Jakob gjorde.
Låt oss be att samma under som skedde med Jakob också får ske med människor i vår närhet som ännu inte tror. Att deras ögon öppnas så att de ser sanningen i evangliet och kommer till tro.
