Är du en god lyssnare? 

Någon har sagt att det finns en anled­ning till att vi har två öron men bara en mun – det påmin­ner oss om att vi ska lyss­na mer än vi talar. Just det­ta beto­nar Jakob i sin text: Vi ska vara sna­ra att höra och sena att tala. Vi ska allt­så använ­da våra öron för att lyss­na betyd­ligt mer än vi använ­der vår mun för att tala. Pro­ble­met är att vi män­ni­skor ofta gör pre­cis tvärtom – vi är sena att lyss­na och snab­ba att tala. Där­för behö­ver vi öva oss i lyss­nan­de, eftersom det inte kom­mer natur­ligt för oss.

Jag tror att vi alla kan kom­ma på situ­a­tio­ner där vi varit för snab­ba att tala och för lång­sam­ma att lyss­na. I sko­lan, på job­bet, i bilen, i för­sam­ling­en, i rela­tio­nen mel­lan man och hust­ru eller gente­mot våra barn. Ofta går mun­nen snab­ba­re än tan­ken. Kanske kän­de vi oss träng­da, påhop­pa­de eller orätt­vist behand­la­de, och så sva­ra­de vi reflex­mäs­sigt i vre­de. Ofta hän­der det ock­så att vi sva­rar på något som per­so­nen ald­rig ens sagt, eftersom vi inte rik­tigt lyss­na­de. Ibland hand­lar det om hur vi direkt sva­rar en per­son, men det kan ock­så gäl­la hur vi talar om per­so­nen när den­ne inte är när­va­ran­de, då det oftast är lät­ta­re att säga saker som man ald­rig skul­le sagt ifall per­so­nen var där.

Jakob säger inte att vi all­tid ska tiga, men han lär oss var vi all­tid ska bör­ja – i lyss­nan­det. Det hand­lar inte bara om att höra orden som sägs, utan om att verk­li­gen lyss­na och för­sö­ka för­stå vad den and­ra per­so­nen menar. Att bli en god lyss­na­re krä­ver övning.

Det­ta är sär­skilt svårt när vi kän­ner oss orätt­vist behand­la­de eller när vi anser att vi har rät­ten på vår sida. Vår natur­li­ga reak­tion är då att för­sva­ra oss och ge igen. Men det är just i såda­na situ­a­tio­ner vi mer än någon­sin behö­ver stan­na upp, lyss­na, be och vän­ta innan vi sva­rar – så att vi inte rea­ge­rar i vre­de på ett sätt som ska­par ännu stör­re ska­da. Vi behö­ver ock­så påmin­na oss om att vi inte all­tid mås­te för­sva­ra oss, även om vi har rätt. Här får vi föl­ja i Jesu fotspår: 

“Han hade inte begått någon synd, och ing­et svek fanns i hans mun. När han blev hånad sva­ra­de han inte med hån, när han fick lida sva­ra­de han inte med hot, utan han över­läm­na­de sin sak åt honom som dömer rätt­vist.” (1 Pet 1:22–23)

“Som ett får som förs bort till slakt, som ett lamm som är tyst inför den som klip­per det, så öpp­na­de han inte sin mun.” (Apg 8:32)

I vår digi­ta­la verk­lig­het är det­ta ännu vik­ti­ga­re att påmin­na sig om, och sam­ti­digt en stör­re utma­ning att prak­ti­se­ra. Det vi skri­ver i ett sms eller på nätet är oftast mind­re genom­tänkt, det går snab­ba­re och tonen är ofta hår­da­re än vad vi skul­le säga direkt till en person.

Jag blev själv påmind om det­ta nyli­gen när Eve­li­na fick ett sms som inte var sär­skilt posi­tivt. Min förs­ta reak­tion var att hon bor­de sva­ra med sam­ma mynt, och i vårt sam­tal efteråt var mina ord om per­so­nen inte sär­skilt hel­ga­de. Men Eve­li­na gjor­de det rät­ta – hon vän­ta­de med att sva­ra, och när hon väl sva­ra­de val­de hon att inte gå till motan­grepp. Det visa­de sig att det bli­vit ett miss­för­stånd och att den bild av per­so­nen jag målat upp inte ens stäm­de. I det här fal­let var jag snabb att tala och sen att höra, och om jag hade age­rat uti­från min förs­ta impuls och sva­rat på sms:et hade det tro­li­gen lett till en onö­dig konflikt.

Hur blir jag en god lyssnare?

Jakob ger sva­ret i ver­sen som följer:

“Lägg där­för bort all oren­het och all onds­ka och ta ödmjukt emot ordet, som är inplan­te­rat i er och har makt att fräl­sa era sjä­lar.” (Jak 1:21)

Vi behö­ver för­änd­ras och bli bätt­re på att lyss­na. Det krä­ver övning. Men vi kan inte för­änd­ras i egen kraft. Den­na övning och för­änd­ring bör­jar där­för i ett ödmjukt lyss­nan­de till Guds ord — det ord som har makt att fräl­sa våra sjä­lar. Vi behö­ver lyss­na nog­grant till det, lyda det och stän­digt be om Guds hjälp. Det är genom det­ta vi hel­gas och även blir bätt­re på att lyss­na på and­ra. Om vi ödmjukt lyss­nar till Guds ord, kom­mer vi även bli bätt­re på att ödmjukt lyss­na till and­ra människor.