Vi har nog alla varit med om det. Vi har sett oss själ­va i spe­geln, upp­täckt smuts, mat­res­ter eller lik­nan­de och tänkt: ”Hur länge har jag gått runt med det­ta?” Och sedan: ”Var­för har ing­en sagt något?” Det vore märk­ligt om vi där­ef­ter inte gjor­de något åt saken, om vi lät mat­res­ter­na vara kvar. Men fak­tum är att många age­rar pre­cis så när det kom­mer till Guds ord. De hör ordet, men det leder inte till någon för­änd­ring i deras liv.

Jakob lik­nar Guds ord vid en spe­gel. Pre­cis som vi behö­ver en spe­gel för att upp­täc­ka smuts i ansik­tet, behö­ver vi Guds ord för att se vår synd och för­stå hur vi bör leva. Utan Guds ord kan vi lätt lura oss själ­va och inte se klart. Men vi kan ock­så bedra oss genom att höra ordet utan att göra vad det säger. Då age­rar vi lika märk­ligt som om vi behöll mat­res­ter­na på kin­den efter att ha upp­täckt dem. Jakob för­kla­rar att på sam­ma sätt som ing­en skul­le göra så, bör vi akta oss för att hand­la så när det gäl­ler Guds ord.

När vi kom­mer till Bibeln, guds­tjäns­ten eller bibelstu­di­et bör vi all­tid göra det med en ärlig läng­tan att lyss­na till Guds ord och en ödmjuk inställ­ning att låta oss för­änd­ras av det. Om vi där­e­mot sät­ter oss sön­dag efter sön­dag och lyss­nar på pre­dik­ning­ar utan att hand­la efter det vi hör, så säger Jakob i prin­cip till oss: ”Var­för går du ens dit? Det är ju helt menings­löst!” Jesus kal­lar en sådan per­son för ”dåre” och var­nar för kon­se­kven­ser­na (Matt 7:24–27). Han var­nar ock­så för att tala utan att hand­la (Matt 23:1–3), och Pau­lus för­kla­rar: ”Det är inte lagens höra­re som är rätt­fär­di­ga inför Gud, utan lagens göra­re ska för­kla­ras rätt­fär­di­ga.” (Rom 2:13).

Vi kan allt­så höra Guds ord utan att verk­li­gen lyss­na och reflek­te­ra över vad det inne­bär för våra liv. Vi kan ock­så ha stor kun­skap om Bibeln utan att det får någon verk­lig inver­kan på hur vi lever. I båda fal­len hand­lar vi tvärte­mot vad Jakob säger och bedrar oss själ­va. Vi är ordets höra­re, men inte dess görare.

Så vad är lösningen? 

Sva­ret är både enkelt och svårt: vi ska både höra och göra det som Ordet säger. Vi bör all­tid kom­ma till Bibeln med en vil­lig­het att lyss­na och låta oss för­änd­ras. Guds ord ska få vara en spe­gel som avslö­jar våra blin­da fläc­kar, vår synd och de områ­den där vi inte lever i lyd­nad. Sam­ti­digt ska det ock­så öpp­na våra ögon för Guds under­ba­ra löf­ten, tro­fast­het, barm­här­tig­het och nåd, som skän­ker oss en ännu för­trös­tan på honom.

Det är dock vik­tigt att för­stå att Jakob inte säger att vi ska för­sö­ka göra allt i egen kraft. I vers 25 för­kla­rar han att vi behö­ver ”blic­ka in fri­he­tens full­kom­li­ga lag och bli kvar i den” – det vill säga evan­ge­li­et om Jesus Kristus. På sam­ma sätt som spe­geln endast avslö­jar smut­sen men inte kan ta bort den, kan vi inte i egen kraft ska­pa den för­vand­ling som behövs. Vi behö­ver stän­digt blic­ka in i ”Her­rens här­lig­het som i en spe­gel” och då ”för­vand­las (vi) till en och sam­ma bild, från här­lig­het till här­lig­het. Det sker genom Her­ren, Anden.” (2 Kor 3:18) Då får vi upp­le­va livets störs­ta lyc­ka och salig­het – att for­mas till Sonens avbild när vi både hör och gör vad Guds ord säger (Jak 1:25).