”I Nya Testamentet”, skulle nog de flesta av oss svara på denna fråga. Det är visserligen sant, men långt ifrån hela sanningen. Istället borde vårt svar vara, att vi finner honom i hela Bibeln. Under påskdagens gudstjänst fick vi lyssna till textläsning från Första Korintierbrevet kapitel 15. Där Paulus skrev om evangeliets allra viktigaste sanningar:
”…att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna” (1 Kor 15:3–4)
Vid den tid då Paulus skrev fanns det inget Nya Testamente utan enbart Gamla Testamentet. Det Paulus säger är alltså att Jesu död för våra synder, hans begravning och uppståndelse redan står skrivet om i Gamla Testamentet och är en uppfyllelse av profetior där (Paulus kanske tänker på Jesaja 53:3–12, eller Hosea 6:2 och Jona 2:1).
Liknande har vi i Lukas 24:13–35 där den uppståndne Jesus slår följe med två av sina efterföljare på väg från Jerusalem till Emmaus. Deras ögon är tillslutna så att de inte känner igen honom. Istället förklarar de för sin följeslagare (Jesus) att de hade hoppats på att Jesus var Messias, men att hans korsfästelse och död nog bevisade motsatsen. Vidare förklarar de att tre dagar nu passerat och att Jesus fortfarande inte uppstått från de döda som han sagt. Däremot att flertalet efterföljare sett den tomma graven, samt att kvinnorna fått budskapet från en ängel att Jesus uppstått, men att ingen av dem mött den uppståndne själv (det komiska i det hela är ju att de berättar allt detta just för den uppståndne Jesus).
När Jesus väl tar till orda säger han: ”Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?” (24:25–26). Jesus förklarar helt enkelt för de förvirrade och uppskakade Emmausvandrarna, att allt detta borde de redan ha sett och förstått genom att läsa profeterna i Gamla Testamentet. Därefter läser vi: ”… och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.” (24:27) Jesus tog alltså med Emmausvandrarna på ett gediget bibelstudie genom hela Gamla Testamentet och visade dem hur det över allt talades om honom.
När vi senare i kapitlet kommer till första gången Jesus visar sig för de tolv upprepas liknande (24:36–49). Då säger Jesus följande: “Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna… Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.” (24:44, 46). Återigen, hela Gamla Testamentet pekar mot och berättar om Jesus.
Låt oss därför läsa hela Bibeln, och inte bara Nya Testamentet. Låt oss även läsa hela Bibeln och hela tiden fråga oss hur den text vi läser pekar mot Kristus och framför allt hans försoningsdöd på korset. Nedan finner ni ett citat från en predikan av pastorn Tim Keller som jag tyckt vara väldigt hjälpsam och klargörande i detta:
“Jesus är den sanne och bättre Adam, som klarade prövningen i trädgården och där hans lydnad tillräknas oss.
Jesus är den sanne och bättre Abel, som blev oskyldigt mördad men vars blod inte ropar om vårt fördömande och utan om vårt frikännande.
Jesus är den sanne och bättre Abraham, som svarade på Guds kallelse att lämna allt det bekväma och bekanta, för att bege sig till det okända utan vetskapen om att han genom detta skapade Guds nya folk.
Jesus är den sanne och bättre Isak, som inte bara erbjöds som offer av sin far där på berget utan som verkligen blev offrad för vår skull. När Gud sa till Abraham; ”Nu vet jag att du älskar mig därför att du inte undanhållit din son, din ende son som du älskar, från mig,” kan vi se hur Gud tar sin son uppför berget och offrar honom där och därför kan vi säga, ”Nu vet vi att du älskar oss därför att du inte undanhöll din son, din ende älskade son, från oss”.
Jesus är den sanne och bättre Jakob, som brottades och tog det slag av rättvisa som vi förtjänade, så att vi liksom Jakob, enbart kan ta emot nådens sår som väcker oss och fostrar oss.
Jesus är den sanne och bättre Josef, som på konungens högra sida förlåter dem som förrått honom och sålt honom, och istället använder han nu sin nya kraft för att frälsa dem.
Jesus är den sanne och bättre Mose, som står som medlare i gapet mellan folket och Herren för ett nytt förbund.
Jesus är den sanne och bättre “Mose klippa”, som slås med rättvisans stav och ger oss vatten i öknen.
Jesus är den sanne och bättre Job, den verkligt oskyldige som lider, som därefter medlar för och räddar sina dumma vänner.
Jesus är den sanne och bättre David vars seger blir till folkets seger, även om de själva inte lyfte en enda sten för att åstadkomma den.
Jesus är den sanne och bättre Ester, som inte enbart riskerade att få lämna ett jordiskt palats utan som verkligen förlorade sitt himmelska palats, som inte enbart riskerade sitt liv utan som verkligen gav sitt liv för att rädda sitt folk.
Jesus är den sanne och bättre Jona, som kastades i stormens hav så att vi skulle kunna räddas ut ur det.
Jesus är den verklige ”Mose klippa”, det verkliga påskalammet, oskyldig, perfekt, hjälplös, slaktad för att dödens ängel skall passera förbi oss. Han är det sanna templet, den sanne profeten, den sanne prästen, den sanne kungen, det sanna offret, det sanna lammet, det sanna ljuset, det sanna brödet.”Tim Keller