“Gåva. Något som ges, present. Utan att någon motprestation krävs av mottagaren.”
Så lyder Svenska Akademins förklaring av ordet gåva. Det är alltså något som ges utan krav på motprestation, motsatsen har vi i lönen som kräver motprestation i utfört arbete. Annorlunda uttryckt, lön får du därför att du förtjänar det medan en gåva får du oavsett om du förtjänar det eller inte. En gåva säger egentligen ingenting om dig utan det säger framför allt något om givarens godhet. Att givaren tycker om dig och att hon/han av kärlek vill ge dig något gott.
Låt oss nu fundera på vad i våra liv som är gåvor och tvärtom vad vi har gjort oss förtjänta av. Ni kanske tänker på gåvor i form av presenter på födelsedagar, julklappar, uppskattning från jobbet eller något oväntat du fått från en snäll släkting eller vän. Saker vi gjort oss förtjänta av kan vara just lönen, eller företaget du byggt upp genom hårt arbete, något du köpt efter att ha sparat länge, en förmåga du arbetat hårt för att bli bättre på, en utbildning du lagt ner mycket tid på och som sedan gett dig det arbetat du har.
Låt oss nu fråga oss vad Paulus skulle svara på detta. I Apostlagärningarna 17 befinner han sig på en ”friluftsgudstjänst” i Athen med enbart hedningar som lyssnar. I inledningen av predikan säger han: ”Gud är den som har skapat världen och allt som är i den… han som åt alla ger liv och anda och allt. Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk…” (Apg 17:24, 25–26) Det Paulus säger är helt enkelt: ”Du finns till enbart därför att Gud en gång gav dig livet och därför att han fortsatt varje stund ger dig livet.” Varje andetag du tar och varje hjärtslag som slår i ditt hjärta är en gåva från en god Gud. Detta ger oss den enkla slutsatsen, allt utan undantag du har, kan och äger är gåvor från Gud. Och tvärtom, inget du har, kan och äger har du gjort dig förtjänt av.
Då kanske någon invänder: ”Men det är ju inte Gud som har studerat alla timmar som jag har gjort eller lagt ner det hårda arbetet för att komma dit jag är. Det är inte Gud sliter hela månaden för att få lönen den 25:e.” I en bemärkelse är detta helt sant, men i grunden är det helt fel. Det är naturligtvis du som har gjort det, men din förmåga och kraft till att göra det kommer enbart från honom. Att du kan stiga upp ur sängen varje morgon beror enbart på Guds godhet och nåd. Alltså är även allt du sedan gör och tar dig för även gåvor från Gud.
Om denna sanning får grepp om våra hjärtan förändrar den verkligen allt. Hur vi ser på oss själva, våra förmågor och tillgångar och vår tid, och hur vi ser på andra människor. Den slår ner all form av högmod och stolthet, och eftersom allt vi har och äger enbart är av Guds nåd förbjuder det oss att berömma oss eller sätta oss över andra människor. Den gör oss givmilda och generösa eftersom allt vi har enbart är på lån från en nådefull Gud. Den föder en djup tacksamhet till en oerhört god Gud för allt han ger oss varje dag och stund. Våra ögon öppnas för saker vi annars lätt tar för givet, tror oss vara förtjänta av eller ser som självklara eller våra rättigheter.
Till sist väcker denna sanning en ännu större förundran och tacksamhet över evangeliets sanningar. Om vi inte kan ta någonting för givet i livet, inser vi än mer hur lite vi kan ta korset för givet. Gud skänker alltså helt oförtjänt liv, anda och allt till en mänsklighet som vänt honom ryggen. Men han skänker dessutom samma mänsklighet, helt oförtjänt, sin ende älskade och syndfrie Son för att dö i syndares ställe. För att bära all vår synd och fördömelse och på så sätt försona oss med Gud och skänka oss, bokstavligen, allt med honom (se Rom 8:32).