”Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.”
1 Korintierbrevet 10:31
Vet du vad du ägnat någonstans kring 100 000 timmar åt i livet (om du får leva tills pensionen eller om du redan är pensionär)? Att arbeta. Ja, naturligtvis skiljer det sig från person till person. Men oavsett, spenderar vi en stor del av vår vakna tid åt att arbeta. Om du därtill lägger den tid vi använder till att utbilda oss för att kunna arbeta, till att förbereda oss inför arbetet eller för att söka arbete, blir tiden betydligt längre än så. Allt för ofta blir däremot våra arbeten något nödvändigt ont eller en transportsträcka till något annat. Bibeln har en annan syn på arbete.
I 1 Mosebok kapitel 1 och 2 ser vi hur Gud är en arbetande Gud. Han är i full färd med att forma och skapa, det fullständigt sprakar av kreativitet när han formar djuren, växterna, bergen och sätter solen, månen och hela stjärnevärlden på plats. Att arbeta för Gud är varken meningslöst eller ett nödvändigt ont. Istället ser vi att Gud njuter och gläder sig över det han skapar, inte mindre sju gånger återkommer ordet ”gott” i skapelseberättelsen. När Gud sedan skapar människan till Sin avbild (1 Mos 1:27) är arbete det första uppdrag Han ger henne (1 Mos 2:15). Att arbeta eller att skapa är alltså en grundläggande del av vår likhet med Gud, något vi återspeglar Honom i och ett uppdrag vi fick redan innan syndafallet. Detta ger en värdighet till alla former av arbete och skapande, avlönat som oavlönat. Att skapa konstverk, att diska eller städa, att fostra barn eller att undervisa i skolan, att ta hand om äldre eller att arbeta framför en dator, att arbeta i fabrik eller att vara chef på ett företag. Paulus uppmaning till oss, är att allt vi gör (vad vi än gör) bör vi göra till Guds ära.
I syndafallet förvrängs människan som Guds avbild och därför också vårt sätt att arbeta på (1 Mos 3). Allt det som Gud skapat som något gott för oss, för att använda till Hans ära, kan därefter användas på ett sätt som inte ärar Honom och som därför inte är gott för oss. Följden blir att vi uppfattar vårt arbete som meningslöst, eller så blir vårt arbete en avgud som vi förväntar oss något från som enbart Gud kan ge tillfredsställa (ofta med överarbete som följd) eller så hamnar vi andra diket och blir lata och försummar vårt arbete.
Senare i Bibeln läser vi att Gud på nytt arbetar. Sonen blir människa i Jesus Kristus och lever det liv vi borde ha levt och dör den död vi förtjänar. Detta arbete (eller frälsningsverk) fullbordar Jesus fullt ut i vårt ställe och inga tillägg behövs. För dig och mig återstår att ta emot och lita på denna frälsning. Det är därigenom som vårt sätt att arbeta kan ”vrängas tillbaka” till Guds ursprungliga tanke. När du och jag finner vår identitet, tillfredsställelse och värde i Hans fullbordade frälsningsverk, befrias vi från att finna den i vårt arbete eller något annat vi själva förmår. Då blir vårt arbete, eller vad vi än gör, aldrig varken meningslöst eller obetydligt eftersom vi i allt tjänar vår främste ”chef”, Jesus Kristus. Allt vi gör gör vi i tacksamhet till Honom som redan gjort allt för oss och som gett oss möjligheten att ens kunna göra det vi gör.
Detta raderar alla uppdelningar mellan profant och kristet arbete, mellan en kristen del av livet och en okristen. Martin Luther skriver följande om detta: ”Det är är ett rent påfund att påven, biskoparna, prästerna och munkarna kallas ’det andliga ståndet’ medan prinsar, herrar, hantverkare och bönder kallas ’världsliga ståndet’. Det här är verkligen ett stort mått av bedrägeri och hyckleri. Ändå behöver ingen avskräckas av detta av denna anledning: alla kristna är verkligen av det andliga ståndet, och det finns ingen skillnad mellan dem undantaget att man utför olika uppgifter… Vi alla är helgade till präster [1 Petrusbrevet säger]: ”Men (alla) ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk” (1 Pet 2: 9)… En skomakare, en smed, en bonde, var och en har sitt arbete och sin uppgift, och ändå är de alla lika mycket avskilda präster, och alla måste genom sitt arbete eller uppgift bidra och tjäna varandra…Ditt arbete är en verkligen en helig företeelse. Gud gläder sig i det, och genom det vill Han skänka sina välsignelser till dig. Denna höga syn på arbete borde skrivas in på alla verktyg, och på alla pannor och ansikten som svettas hårt arbete.”
Låt oss därför inte dela upp våra liv där vi i vissa delar tjänar Gud men andra inte. Att Gud får vara med i vissa delar av våra liv men inte andra. Utan att allt i våra liv blir till en möjlighet att få tjäna Honom. Det är Gud som har gett dig dina förmågor och din kunskap för att du skall använda det i tjänst för Honom. Det är Gud som har satt dig i din familj, bland dina grannar och vänner, på din skola eller arbetsplats, för att du där skall tjäna Honom och leva för Hans ära.