Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom. Folkhopen som satt omkring honom sade:“Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” Han svarade:“Vem är min mor och vilka är mina bröder?” Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: “Här ser ni min mor och mina bröder! Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”
Markus 3:31–35
Vi människor kan styra och bestämma över det mesta — tror vi i åtminstone — men det finns en sak vi omöjligen kan välja. Det är vem som är vår mamma och pappa (och om vi skulle ha några), och vilka som är våra syskon. Du kanske älskar din familj eller så står du inte ut med dem, du kanske ser likheter mellan dig och övriga i familjen eller så undrar du över hur du hamnade just i denna familjen. Oavsett hur vi känner inför vår familj finns där ett band som vi omöjligen kan komma ifrån — bortsett om det finns biologiska band inom familjen — hör vi ofrånkomligen ihop med det som är vår familj.
I texten ovan stod Jesu biologiska familj utanför huset där han befann sig och ville att han skulle komma ut till dem. Inne i huset fanns många av dem som blivit hans efterföljare. Det är till dem han nu vänder sig när han säger: ”Här ser ni min mor och mina bröder! Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”
Det Jesus säger är helt enkelt: ”Min familj är de som av nåd genom tron på mig blivit frälsta.” Med detta säger Jesus att det finns en familj som står över vår biologiska familj, den vi har i våra bröder och systrar inom församlingen. Att bandet till dem går både djupare och är en viktigare tillhörighet än alla jordiska familjer och vänskapsband. Detta var ett kontroversiellt uttalande då och är så fortfarande idag. Däremot är det viktigt att poängtera att Jesus inte bortförklarar vikten av vår jordiska familj, utan det han gör är istället att höja betydelsen av församlingen som vår viktigaste familj.
På samma sätt som vi inte väljer våra jordiska familjer, gör vi det inte heller i vår församling. Utan när vår himmelske (och sanne) Fader föder oss på nytt genom tron på Jesus Kristus, föds vi in en församlingsfamilj med befintliga syskon. Detta är en viktig påminnelse och något som bör forma hur vi ser på varandra inom församlingen. Våra bröder och systrar inom församlingen — med alla deras fel och brister — är ändå högt älskade barn till Gud som han har friköpt och försonat med sig själv genom sin Sons dyrbara blod. Om Kristus älskat både oss själva och våra trossyskon så högt att han förlåtit oss alla våra synder, hur vågar vi då göra något annat än att älska och ta emot varandra med alla våra fel och brister!? Ja, faktum är att relationerna inom församlingen i praktiska handlingar vittnar om vi verkligen tror på evangeliets sanningar eller inte.
När jag läste till pastor berättade en lärare i själavård på skolan att hans erfarenhet sa att de elever som hade trygga hemförhållanden oroade sig mindre för framtiden och för ekonomin. Jag kan känna igen mig i detta och kanske gör du detsamma, eller så har du upplevt motsatsen och på så sätt känner igen dig. En stabil jordisk familj skänker en trygghet, och därför tänker jag att en stabil församlingsfamilj borde skänka oss en ännu större trygghet. Att vi där har syskon som vi vet kommer bära, korrigera, hjälpa, utmana och stötta oss oavsett vad som händer. Att alla andra kan svika men att vi vet att vår församlingsfamilj alltid kommer att finnas där och stötta i allt från fysisk till andlig hjälp.
Många människor har däremot aldrig upplevt någon stabil jordisk familj, utan tvärtom. Min bön och längtan för oss i Klövedal och Valla, är att vi genom evangeliet och Andens kraft än mer skulle förmå att leva såsom en familj. Och att vi därigenom skulle kunna få bli en familj för alla de som aldrig haft någon, men naturligtvis även för alla andra också. Dela gärna denna bön med mig.