Församlingen består av en samling sjuka människor

Stetoskop

Det är inte de fris­ka som behö­ver läka­re utan de sju­ka. Jag har inte kom­mit för att kal­la rätt­fär­di­ga utan syndare. 

”Jag kan inte gå till kyr­kan för där är alla så perfekta.” 

Ibland kan man höra lik­nan­de kom­men­ta­rer från män­ni­skor som inte vill kom­ma till kyr­kan. Det är långt ifrån säkert att ett sådant påstå­en­de stäm­mer med verk­lig­he­ten, det kan lika gär­na bero på att per­so­nen själv inte vill visa sina bris­ter och sin synd, visa sig svag och behö­van­de. Men ibland tror jag fak­tiskt att det stäm­mer och att vi inom kyr­kan upp­fat­tas som så duk­ti­ga att vi stö­ter ifrån oss män­ni­skor. Även om det inte är vårt syf­te, kan vår brist på att visa vår synd och svag­het ändå ge ett sådant vitt­nes­börd till värl­den. Dess­utom tror jag att många krist­na fak­tiskt, omed­ve­tet, tror att deras upp­gift är att visa upp ett nästin­till per­fekt  liv för att rätt repre­sen­te­ra Gud. Och att till kyr­kan går jag först när jag fått ord­ning på mitt liv. När vi läser genom Nya Tes­ta­men­tet ser vi snart att ett sådant tän­kan­de är full­kom­ligt främ­man­de där. Det var syn­dar­na och de hopp­lö­sa som drogs till Jesus, medan de mora­liskt duk­ti­ga höll sig på avstånd. Dåti­dens ”per­fek­ta män­ni­skor” beskyll­de Jesus för att umgås med dåti­dens ”dåli­ga män­ni­skor” (se ex. Luk 15:1–2; Mark 2:15–16). Är det­ta san­ning­en om vår synd­frie Mäs­ta­re, hur myc­ket mer bor­de det då inte stäm­ma över­ens med våra för­sam­ling­ar idag?! Och  vad säger det om oss, om vi istäl­let stö­ter ifrån oss syn­dar­na och de som inte räc­ker till?! 

Jag vill under­stry­ka att jag på ing­et sätt upp­ma­nar till ett fel­ak­tigt lever­ne. Nej, vi är istäl­let, som ”helig-för­kla­ra­de” genom Jesus Kristus, kal­la­de till att leva ett allti­ge­nom hel­gat liv (1 Pet 1:15–16). Där den fräl­san­de nåden ver­kar kom­mer livet all­tid att för­änd­ras (Tit 2:11–13). Vår strä­van bör vara att leva hel­ga­de liv men det är inte det­sam­ma som att vi blir synd­fria den dagen vi kom­mer till tro. Den tro­en­de är istäl­let, som Lut­her uttryck­te det; ”på sam­ma gång rätt­fär­dig och syn­da­re”. Hel­gel­se-pro­ces­sen hand­lar om att för­vand­las till Jesu Kristi lik­het, men det sker inte genom vår egen kraft eller för­må­ga, utan tvärtom genom att stän­digt  se vår egen oför­måga och att lita till och ta emot för­vand­ling­en från Jesus Kristus. Så här skri­ver den ame­ri­kans­ke pas­torn A.W. Tozer (1897–1963):  

“Histo­ri­ens enhäl­li­ga vitt­nes­börd — från de främs­ta av tro­en­de — berät­tar att desto när­ma­re Gud de kom desto mer akut blev deras käns­la av ovär­dig­het och insikt om synd.” 

 Vårt vitt­nes­börd till värl­den är inte ett per­fekt liv utan istäl­let en per­fekt Fräl­sa­re, som kan för­vand­la ofull­kom­li­ga syn­da­re till sin lik­het. Där­för behö­ver vi inte döl­ja  vår synd inför de otro­en­de för att vara goda vitt­nes­börd. Tvärtom kan vår synd ge oss möj­lig­het att peka på vår Fräl­sa­re och vårt behov av honom, vil­ket  för­hopp­nings­vis kan bli en öpp­ning för dem att inse sitt eget behov av honom. I den inle­dan­de tex­ten sva­rar Jesus på kri­ti­ken över att han umgicks med  syn­dar­na. Han för­kla­rar då att det är de sju­ka (syn­dar­na) som behö­ver läka­re  (Fräl­sa­ren) och inte de (själv)rättfärdiga, som inte tror sig behö­va fräls­ning. Drogs syn­dar­na till Jesus under hans tid på jor­den, bör det även vara verk­lig­he­ten i våra  för­sam­ling­ar idag. Vi är inte en grupp av män­ni­skor som varit sju­ka och nu är full­kom­ligt fris­ka. Nej, istäl­let är vi rätt­fär­dig­för­kla­ra­de syn­da­re i stän­digt behov av Jesu Kristi för­vand­lan­de nåd. Vi är inte män­ni­skor som en gång behöv­de vän­da  om från vår synd utan som dag­li­gen behö­ver vän­da om från vår synd och mät­tas av Guds nåd. Värl­den kom­mer ald­rig vän­da om och söka sin fräls­ning hos Jesus  Kristus, om inte vi inom för­sam­ling­en först lever i och visar upp en sådan stän­dig omvändelse. 

Bön: Gud för­bju­de att vi i Klö­vedal och Val­la blev kän­da för duk­tig­het och präk­tig­het. Gud, låt oss istäl­let i vår ofull­kom­lig­het och synd bli vitt­nes­börd om en per­fekt och full­kom­lig Fräl­sa­re som skän­ker full­kom­lig för­so­ning, och leda män­ni­skor till Dig.

Bild av Joel Magnusson

Joel Magnusson

Pastor i missionsförsamlingarna i Valla och Klövedal på Tjörn.

Lämna en kommentar