Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.
Matteus 5:48
En friidrottare som vill delta i ett mästerskap måste klara en kvalgräns. Det kan handla om 1,90 i höjd för en kvinnlig höjdhoppare eller 5,80 för en manlig stavhoppare. För att delta i mästerskapet behöver du klara kvalgränsen, varken mer eller mindre. När du kommer till mästerskapet och vill vinna guld gäller det däremot att hoppa så högt som möjligt eller springa så snabbt du bara kan.
I bergspredikan förklarar Jesus för sina lärjungar att de skall vara ”fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig”. Jesus ger dem inte en kvalgräns som de precis skall klara sig över. Nej, ribban läggs på en betydligt högre höjd än så. Det Jesus kallar dem till, och dig och mig om vi vill följa honom, är att vara perfekta precis som vår himmelske Fader är perfekt. Liknande uppmaning ger Gud återkommande till sitt folk i Gamla Testamentet (ex. 3 Mos 11:44, 45; 19:2; 20:26), och samma uppmaning upprepas även i Nya Testamentet (ex. 1 Pet 1:16).
Med denna befallning sammanfattar Jesus ett längre resonemang som påbörjas i vers 17 i kapitel 5. Han börjar med att förklara att han inte har kommit för att upphäva lagen utan fullborda den. Därefter förklarar han att om lärjungarna vill komma in i himmelriket måste deras rättfärdighet ”gå långt utöver de skriftlärdas och fariséernas”. Sedan ger han sex exempel på innebörden av detta (vers 21–47), där han går till rätta med att judarna gjort Guds lag till en ”kvalgräns” att precis klara sig över. Men Jesus förklarar hur Gud vill se en djupare överlåtelse hos sitt folk är än att enbart hålla några regler. Han vill se ett förvandlat inre och inte enbart ett förändrat yttre. När en regel eller lag sätter en gräns som vi på ett sätt kan klara av att hålla, säger Jesus att i Guds rike existerar inga sådana gränser. Eller snarare är gränsen perfektionen hos Gud själv. Det är hur Gud är och agerar som lagen vill visa på och som Jesus vill att vi skall eftersträva.
Det är sant att vi blir frälsta enbart av nåd genom tron, helt oberoende av våra gärningar. Men Jesus säger här i bergspredikan motsäger inte detta. På samma sätt som dåtidens judar missuppfattade lagen, kan vi göra det med frälsningen. När den blir till en kvalgräns som vi precis skall klara oss över, enbart till en biljett till himlen som inte får någon större påverkan på våra liv. Det är sant att den dagen vi kommer till tro är vi klara för evigheten, men det är också lika sant att denna tro alltid visar sig i ett förvandlat liv (Jakobsbrevet 2). Alla som vill följa Jesus är alltså kallade till perfektion, varken mer eller mindre. Däremot strävar vi inte efter denna perfektion som om den skulle vara grunden för vår frälsning. Nej, Jesus har redan i vårt ställe varit fullkomligt lydig Guds lag — och fullbordat perfektionen — till vår frälsning. Istället strävar vi på grund av att vi redan vunnit frälsningen i honom, fått lagen skrivna på våra hjärtan (Jer 31:33; Hes 36:25–27), Andens kraft till förvandling och för att vi vill efterlikna vår himmelske Fader.
Vi kommer i detta liv aldrig nå fram till perfektion, och det finns en stor fara med att tro det. Det Jesus däremot vill med sin uppmaning är att vi ständigt skall sträva efter att bli än mer lika honom. Att vi ber och strävar efter att frälsningen än mer skall få påverka och genomsyra hela våra liv — tankar, hjärtan och gärningar. Samtidigt som vi ständigt påminner och tröstat oss med med att vår tro redan står fast grundad i Jesu fullkomliga lydnad.
Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus.
Filipperbrevet 3:12