… där judarna hade en synagoga. Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte:“Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.
Apostlagärningarna 17:1–3
Just nu läser jag genom Apostlagärningarna och ett återkommande mönster som snart blir tydligt är det som i texten ovan beskrivs med orden: ”som han brukade.” När Paulus kommer till en ny plats börjar han med att besöka synagogan (gudstjänstlokalen) för att samtala med judarna. Han vill utifrån de gammaltestamentliga texterna förklara evangeliet (att Messias måste lida och dö). Samma sak läser vi att Jesus gjorde med Emmausvandrarna (Lukas 24:25–27). Paulus syfte med att besöka synagogan var glasklart, men han gick inte dit enbart för tala utan lika mycket för att lyssna och ställa frågor till dem som var där. Alla människor är olika, kommer från olika utgångspunkt med olika bakgrundskunskap, har olika frågeställningar och funderingar. Genom att lyssna och ställa frågor kunde Paulus nå dem med evangeliets sanningar men genom olika ”ingångar” till deras liv. Ett annat mönster som även upprepas är att några av judarna snart blir förargade på Paulus och kör iväg honom från staden. Då går Paulus går till hedningarna för att även där undervisa dem genom samtal (se ex. Apg 17:16-ff).
Förkunnelse och predikan har sin omistliga del i gudstjänsten, och bör inte ersättas av något annat. Däremot tror jag att vi kan lära av Paulus i hur han arbetade med samtal för att nå människor med evangeliet. Vi behöver vara fast grundade i vårt budskap samtidigt som vi aktivt och genuint intresserat lyssnar till folks invändningar och frågor. Vi behöver sätta oss in i deras situation och förstå hur de tänker, vilket vi endast gör genom att verkligen lyssna till dem. Vi behöver inte bara ge skäl för vår egen tro utan lika mycket utmana dem att reflektera över sin egen tro, ställa utmanade frågor om varför de tycker och tänker som de gör (många gånger har de kanske aldrig reflekterat över detta). Som ett exempel behöver vi kristna ofta ge svar på rimligheten i att Gud är skaparen av allting, men vi kan också vända frågan till personen som frågar om rimligheten i att slumpen ligger bakom. Genom att lyssna och ställa frågor får vi öppningar och ingångar som sedan kan leda till att vi delar evangeliets sanningar. I allt detta behöver vi framför allt vara djupt beroende av den helige Andens ledning och kraft, att han ger oss både vishet, insikt och frimodigt och samtidigt verkar på människors hjärtan. Det är den Helige Anden som är den främste evangelisten och missionären, ytterligare en sak som blir tydligt när man läser genom Apostlagärningarna.
Gud har satt dig bland människor som inte tror med syftet att du skall nå dem med evangeliet. Du är den som känner dem bäst och därför mest lämpad för att nå dem med tron. Jag skulle vilja uppmuntra och utmana dig att börja att be — be uthålligt — för de människor Gud satt dig bland, be att den helige Ande skall verka på deras hjärtan. Be sedan om frimodighet och öppnade dörrar för att få dela evangeliet med dem. När du sedan möter dem, lyssna intresserat och ställ frågor, för om du gör det är jag övertygad att du kommer få dela din tro.