Min tid står i dina händer.
Psaltaren 31:16
I söndags var jag och Zion på Gamla Ullevi och såg den allsvenska premiären för IFK Göteborg. Vi satt på andra raden och kom väldigt nära planen och spelarna. Det gjorde att vi hade väldigt god överblick över av vad som hände på vår sida av planen, däremot svårare att se vad som hände på andra sidan. Om det var svårt för oss att få en god överblick av spelet förstår man att det måste vara ännu svårare för spelarna på planen i spelets höga tempo. Tidigare tillfällen har vi suttit högre upp på läktaren, förlorat närheten men därför fått en bättre överblick av spelet. Samma sak gäller i våra liv och saker som sker runtomkring oss i världen. Vi sitter, så att säga, inte på läktaren med god överblick utan vi befinner oss mitt på spelplanen och saker har en tendens att rusa på i en väldig fart.
I Psalm 31 beskriver David hur han är trängd utan utvägar, han ropar därför till Gud om räddning. Han kastas mellan klagan och lovsång, precis som vi kan göra, men återkommer hela tiden till förtröstan på Gud och hans räddning. Även om David inte ser någon utväg för stunden, förtröstar han på att Gud har en utväg. Under tiden påminner han sig om att Gud är fullkomligt allsmäktig oavsett omständigheter, och överlåter sitt liv i Guds händer med orden: ”Min tid (eller mitt liv) står i dina händer.” Davids trygghet och förtröstan ligger inte i att han förstår varför allt sker, utan i vetskapen att Gud har hela bilden och den fullkomliga kontrollen. Det är inte människor som styr eller har kontrollen, inte ens ondskans makter, utan ytterst är det Gud. Och Guds perspektiv är varken det begränsade mitt i situationen eller ens ”på läktaren”, utan han har den hela och fulla bilden. Han är evig och existerar utanför tiden, han var där innan allt ens började och är där redan vid slutet av historien, han är begynnelsen och änden (Upp 21:6). Han är både den som vet vad som kommer att ske, och den som styr allt som sker efter sin goda vilja och plan.
För många låter det både märkligt och hotfullt eftersom ondskan, utifrån vårt perspektiv, många gånger tycks få fritt spelrum. Men för den som har förstått att Gud är alltigenom god är detta en bergfast trygghet och tröst. Vi befrias därigenom från att förstå varför saker sker och kan lita till att Gud har goda syften även när vi inte förstår. Vi som befinner oss mitt i situationen både kan och behöver inte ha hela bilden. Utan det vi behöver förstå är att Gud har det och därför överlåta oss till honom. Vi behöver ständigt stava på orden: ”Min tid står i dina händer.” Vi behöver påminnas om Guds allmakt, hans godhet och räddning, och vila i att ingenting kan hindra honom från att slutföra allt som han har lovat. Vi kanske inte ser en utväg, i smått som stort, men vi kan vara fullt förvissade om att som Guds barn blir vi aldrig övergivna. Gud kommer att leda oss genom alla möjliga, begripliga som obegripliga, omständigheter hela vägen hem till sig i himlen. ”Min tid står i dina händer”, däri ligger vår djupa trygghet, hopp och förtröstan, att allt står i hans händer och inte i mina eller dina. Att våra liv vilar i hans hand och inte tvärtom.
Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå.
Men ett är dock säkert: den väg du mig för
för mig är den bästa ändå.
Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör,
men du skall få se det en gång.
Oroliga hjärta, vad sörjer du för?
Ej prövningens dag är så lång
Så bidar jag tålig och nöjd med min del
till dess alla varför får svar.
Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel:
ett arv utan like jag har.Emil Gustafsson