Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.
Jesaja 9:6
Vet du vad ditt namn betyder? Alla namn har en betydelse men det är inte alltid vi vet vad vårt namn faktiskt betyder. På Bibelns tid — och fortfarande i många kulturer idag — var det viktiga inte om namnet lät fint utan vad namnet betydde. I versen ovan ser vi fyra namn på Jesus (namnet som för övrigt betyder “Herren frälser”), som inte kommer att vara hans tilltalsnamn men som beskriver vem och hur han är och vad han kommer att göra. Låt oss nu titta på varje namn.
Underbar rådgivare — Människor har genom historien ständigt stått rådlösa inför omständigheter de inte kan hantera. Alla människor söker råd, frågan är bara vem de rådfrågar. Den alla människor borde går till är Jesus Kristus. Han är en underbar — extraordinär — rådgivare vars tankar, planer, vishet och kunskap är större och högre än vi kan förstå. Han behöver inte rådfråga någon, och ingen kan ge honom en kunskap eller vishet som han saknar (se Jesaja 40:14). Han är obegränsad i sin kunskap, vishet och intelligens medan vi själva är oerhört begränsade i vår. Hans tankar, vilja och vägar för oss är bättre än våra egna och därför är det något fantastiskt gott att lita till honom.
Mäktig Gud — Det är verkligen något att stanna upp inför. Att det lilla nyfödda spädbarnet i krubban i Betlehem faktiskt är den Gud som skapat hela universum och håller det på plats. Han som skapat Maria låter sig födas av henne, han som var den fullkomligt oberoende blir fullkomligt beroende av henne. Jesus Kristus är sann Gud och sann människa. Han är mäktig att fullborda det han kom för att göra — friköpa oss från syndens straff och slaveri.
Evig Fader — Sonen blir inte till där i stallet i Betlehem utan han har alltid (och kommer alltid) att existera. Men det är först i Betlehem som den evige Sonen blir människa, i Jesus Kristus. Han är vår evige Fader, den överlägset bästa av alla fäder, den sanne fadern till alla människor. Den nära relationen till Fadern som gick förlorad i syndafallet, återfår vi genom Jesu försoningsdöd och kan därför kalla honom: ”Abba! Fader” (Gal 4:6–7). Han är en Far som inte åldras eller dör, som aldrig sover, tröttas eller är upptagen med annat. En Far som aldrig överger sina barn, som alltid håller sina löften och som älskar sina barn med en evig och oföränderlig kärlek.
Fridsfurste — Jag vågar påstå att det alla människor djupast längtar efter är julefrid, en verklig frid som består oavsett omständigheter. Människor söker den på en mängd olika sätt som visserligen kan ge en kortvarig frid, men aldrig den bestående och djupgående frid som Bibeln talar om. Den friden får endast de människor som lever i fullständig harmoni med Gud och hans lag. Problemet är att ingen människa gör detta och därför saknar alla människor verklig frid. Men fridsfursten Jesus Kristus kommer för att ge oss verklig frid med Gud. Det var det som den stora himmelska hären sjung ut i Betlehems natt: ”Ära åt Gud i höjden och frid på jorden bland människor som han älskar.” (Luk 2:14). Fridsfurstens tid på jorden börjar med stallet i Betlehem och slutar med korset på Golgata. Han levde det liv vi borde levt och dog den död vi förtjänade. Det är så han gör slut på fiendskapen och skapar verklig frid och försoning mellan Gud och människa: ”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus” (Rom 5:1).
O helga natt, o helga stund för världen,
då Gudamänskan till jorden steg ned!
För att försona världens brott och synder,
för oss han dödens smärta led.
Och hoppets stråle går igenom världen,
och ljuset skimrar över land och hav.
Folk, fall nu neder, och hälsa glatt din frihet.
O helga natt, du frälsning åt oss gav.
O helga natt, du frälsning åt oss gav.
Ty frälsar’n krossat våra tunga bojor.
Vår jord är fri, himlen öppen nu är
Uti din slav du ser en älskad broder,
och se, din ovän blir dig kär.
Från himlen bragte frälsaren oss friden,
för oss han nedsteg i sin stilla grav.
Placide Cappeau