Den apostoliska trosbekännelsen delas upp i tre delar eller paragrafer, tron på Fadern, Sonen och den Helige Ande. Som kristna tror vi inte på tre gudar — vilket vi ibland beskylls för — utan enbart på en Gud, som för evigt existerar i tre distinkta men jämlika personer. Denna lära kallas för treenigheten. Ett ord som faktiskt inte finns i Bibeln. Däremot är det tydligt genom hela skriften att Gud är Fader, Son och Ande. Två exempel på detta är i skapelsen och i Jesu dop (1 Mos 1:1–3, Joh 1:1–3; Mark 1:9–11). Bibelns tydliga budskap är alltså att Gud i evighet har existerat i treenighet. Sonen blir inte till när Jesus föds i Betlehem utan det är då Sonen blir människa. Sonen är evig precis som Fadern och jämlik honom. Anden blir inte till på pingstdagen i Apostlagärningarna 2 utan det är då han ges möjlighet att tas emot av alla som omvänder sig och tror. Anden är evig precis som Fadern och jämlik med honom och Sonen.
Nedan ser ni en bild som har varit hjälpsam för mig i att bättre förstå treenigheten:
Alla tre personer i gudomen är ”lika mycket” Gud. Det inte enbart Fadern som är Gud utan alla tre — Fadern är Gud, Sonen är Gud och Anden är Gud. En hjälpsam påminnelse om detta är att säga Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden. Samtidigt är de tre distinkta personer — Fadern är inte Sonen och Anden, Sonen är inte Fadern och Anden och Anden är inte Fadern och Sonen.
Nu kanske någon tycker att det blir lite väl krångligt. Men jag kan trösta dig med att du inte behöver förstå exakt hur treenigheten fungerar för att kalla dig kristen. På samma sätt som vi inte behöver förstå exakt hur flygplanet kan flyga för att kunna resa med det. Däremot måste du acceptera och tro att Gud är tre och samtidigt en, eftersom detta är Bibelns tydliga vittnesbörd. Treenigheten är nämligen en fullständigt avgörande och omistligt del av den kristna tron, och flera av de tidiga trosbekännelserna kom till just på grund av villoläror som ifrågasätta den.
Då kanske någon ställer den rättmätiga frågan: ”Men varför är det då viktigt att vi håller fast vid tron på den treenige Guden?” Faktum är att väldigt många felaktiga läror har sitt ursprung just i en felaktig förståelse av treenigheten. Ett tydligt exempel har vi i Jesu ställföreträdande offerdöd i vårt ställe. Idag kallar vissa denna lära för en ”gudomlig barnmisshandel” eftersom Fadern offrar Sonen i vårt ställe. Men den uppfattningen grundar sig i den helt felaktiga tanken på att Fadern och Sonen skulle vara helt skilda. Nej, Sonen är lika mycket Gud som Fadern, de är fullkomligt jämlika. Sonen tvingas inte att ge sitt liv i vårt ställe utan han gör det av fri vilja (Joh 10:17–18). Det är alltså Gud själv som utstår misshandeln. Det är Gud som dömer sig själv på korset. Han låter inte någon annan bära vårt straff utan tar det helt och fullt på sig själv i Sonen. Det var alltså gudomligt blod som utgjöts på Golgata (Apg 20:29). Det är när vi förstår detta som Jesu offerdöd på korset blir så oändligt mycket större — att Gud själv tog vår plats!