När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme.
2 Samuelsboken 7:12
Herdepojken David har till slut blivit kung över Israel. Han hade blivit smord till kung av profeten Samuel men sedan fått vänta länge på att inta tronen, varav flera år på flykt för sitt liv undan den tidigare kungen Saul. David sitter nu på kungatronen och har ”ro från alla hans fiender runt omkring” (2 Sam 7:1). Då kommer profeten Natan med ett budskap från Gud där han ifrågasätter Davids planer på att bygga ett hus (tempel) åt honom i Jerusalem. Istället är det Gud som ska bygga ett hus åt David och inte tvärtom. Detta hus är däremot inte ett fysiskt hus utan, som vi ser i den inledande versen, handlar det om den kungaätt som har sin början i David. Gud lovar David att han ”ska befästa hans kungatron för evigt” (se vers 13 och ex. Ps 89:4–5, Jes 55:3). Löftena handlar på kort sikt om Davids son Salomo, men ytterst sett pekar de mot Jesus. Han är Messias och den fullkomliga uppfyllelsen av dessa löften. Jesus var av Davids släkt och han är den som sitter på tronen och regerar som kung för evigt. Det är i honom som Gud befäster Davids tron för evigt (se ex. Ps 89:20f; Jer 33:17; Luk 1:32–33).
Messias betyder ordagrant ”den smorde” och syftar på hur man smörjde kungarna med olja vid deras installation och gav dem Guds mandat att regera under honom. Messias är det hebreiska ordet medan Kristus är det grekiska ordet för samma sak. Jesus Kristus, eller Jesus Messias, eller Jesus Kungen. Som kristna tror vi inte att Jesus enbart är en kung, utan Kungen över alla andra kungar. Inte bara judarnas eller de kristnas kung utan alla människors ende och sanne Kung. Som Paulus beskriver: ”Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära” (Fil 2:9–11).
Trosbekännelsen fortsätter med orden ”Hans enfödde Son, vår Herre”, vilket borde få oss att reagera — är Sonen verkligen född eller skapad? Alltså inte evigt existerande som vi tidigare sett? Ordet enfödde hämtas bl a från Kolosserbrevet 1:15 där Paulus beskriver Jesus som ”förstfödd före allt skapat”. Det Paulus syftar på är inte att Sonen skulle vara skapad i motsats till evigt existerande, vilket även bekräftas av verserna som följer efter vers 15. Utan det Paulus syftar till är de rättigheter och privilegier som endast den förstfödde sonen i en kungafamilj ägde, att ärva kungariket (se ex. Ps 89:27). Med ordet “förstfödd” vill Paulus alltså betona Jesu upphöjda ställning, att Sonen ärver Faderns rike och är hela skapelsens Kung och Herre. Gud har gett Jesus “all makt i himlen och på jorden” (Matt 28:18).
Det finns väldigt många tillämpningar att göra utifrån att Jesus är Kristus. Några av dessa, helt kort, till avslutning.
Ingen människa gör Jesus till Kung i sitt liv, som om han inte redan vore det. Jesus är ALLA människors Kung oavsett om de böjt sig under honom eller inte. När en människa blir frälst går hon från att vägra att böja sig under Jesus som Kung till att i glädje göra det och hylla honom. De människor som inte böjt sig under honom i detta liv kommer att göra det den dagen han kommer tillbaka (se texten ovan från Filipperbrevet).
Om vi har böjt oss under Jesus som Kung innebär det också att Han bör ha vår fulla trohet och lydnad. Det är Han och inte vi själva som styr över våra liv, det är Hans ord och inte vårt eget som gäller, det är Hans vilja och inte vår egen. Det kan låta provocerande men om vi förstått vilken ofattbart god och mäktig Kung Jesus är vill vi inte ha det på något annat sätt.
Slutligen, det är en stor tröst och trygghet att veta att Jesus — oavsett omständigheter och vad framtiden innebär — sitter på tronen med fullkomlig kontroll. Att Han en dag kommer tillbaka med för att återupprätta Sitt rike i full kraft i den nya himlen och jorden, och att ingen och ingenting kan hindra Honom från att göra det. Då kommer det i sanning bli: ”slutet gott, allting gott.”