Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.
Apostlagärningarna 1:10
Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.
Apostlagärningarna 17:30–31
“Vi tror ock på Jesus Kristus… sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.”
När Paulus predikar i Athen på Aeropagen förklarar han att Gud har ”bestämt en dag då han ska döma världen i rättfärdighet” genom Jesus Kristus. Det är alltså inte Gud utan Jesus som kommer att döma världen (se även Joh 5:22). Stanna upp och fundera en stund över följande frågor: Är detta goda eller dåliga nyheter? Vad är din första känsla och tanke? Är tanken på domens dag något som fyller dig med hopp eller fruktan? Hur du känner inför denna sanning kan avslöja något om dig själv och din ställning till Gud. Vi återkommer till det senare.
Tänk dig att en mördare blir gripen på bar gärning. Det finns ingen som helst tvekan om att personen är skyldig och mängder med bevis knyter personen till brottet. Vid en senare rättegång; är det då dåliga eller goda nyheter att domaren dömer honom som skyldig? Naturligtvis är det goda nyheter. Motsatsen vore fruktansvärd, då är vår ryggmärgsreaktion stor ilska och vrede. Den oskyldige ska gå fri medan de skyldige ska dömas. Om detta är goda nyheter i en jordisk domstol är det oändligt mycket godare nyheter att de skyldiga en gång kommer att dömas i den himmelska domstolen. Då den Gud som ser och vet allt i fullkomlig rättfärdighet och rättvisa kommer att döma världen. Då all synd och ondska kommer att få sitt rättmätiga straff. Det är goda nyheter och inte dåliga nyheter.
Faktum är att Bibeln gång på gång talar om denna dag som en glädjens dag, då även skapelsen kommer att jubla och klappa i händerna (se ex. Jes 55:12). Samtidigt beskrivs även Herrens dag som en fruktansvärd dag, men bara för dem som kommer att drabbas av Guds vrede och dom. De som är skyldiga och därför förtjänar att dömas. Johannes förklarar att ”den fullkomliga kärleken driver ut rädsla, för rädslan hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken” (1 Joh 4:18). Om du upplever rädsla inför domens dag kan orsaken vara att du inte tagit emot frälsningen från Jesus Kristus — du är inte fullkomnad i kärleken. Utan Kristus bör du vara rädd för den dagen för i dig själv finns inget hopp. Men evangeliet säger att den skyldige — Jesus Kristus — en gång dömdes för att de skyldiga — du och jag — skulle kunna fullkomligt gå fria. Genom omvändelsen och tron på Jesus Kristus blir vi fullkomligt frikända från domen och behöver inte längre frukta den utan kan istället se fram emot den dagen med glädje och förväntan. Vänder vi blicken till oss själva och vår egen förmåga finner vi bara hopplöshet, men vänder vi blicken till Jesu fullbordade frälsning finner vi ett evigt och orubbligt hopp.
Domen är en glädjens dag för den som tillhör Jesus Kristus. När vi ser oss omkring i världen kan det se ut som om ondskan och djävulen vinner segern. När vi ser hur de skyldiga ständigt går fria kan vi tänka att rättvisan är blind. När vi känner smärtan av hur vår kropp bryts ner, och hela skapelsen med den, kan vi tappa modet. Men i allt detta har vi ändå hopp eftersom vi vet att en dag kommer Jesus Kristus tillbaka — på samma sätt som han steg upp — och då kommer han bokstavligen att ställa allt till rätta. Rättvisan kan vara blind i vår tid, men den dagen kommer full rättvisa skipas. Då kommer all synd och ondska att få sitt rättvisa straff och slut. Och då kommer de som tillhör Jesus Kristus få se honom ansikte mot ansikte i en förnyad kropp och förnyad skapelse. Därför bör vi läsa strofen ”därifrån igenkommande till att döma levande och döda” med stor glädje och förväntan. För om du är i Jesus Kristus är den dagen aldrig en dag att frukta utan en dag att se fram emot och finna tröst i. Den dagen är inte slutet på våra liv utan början på den verkliga början.