Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar,
men de himmelska kropparnas glans är av ett slag
och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag (…)
i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud.
Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga,
och vi ska förvandlas.1 Korintierbrevet 15:40, 52
Hur kommer det att se ut i himlen och hur kommer vi människor att se ut? Du har säkert haft liknande funderingar eller fått snarlika frågor från dina barn eller människor i din närhet. Bibeln beskriver himlen som en plats med det vackraste och dyrbaraste som fanns vid den tiden, som exempelvis gator av guld (se Upp 21:21). Gatorna kan mycket väl vara av guld, men jag tror att Bibelns författare snarare använder sådana ord för att beskriva en verklighet som vi inte kan greppa här och nu. En verklighet som är mer fantastisk och vacker än vad som kan beskrivas med våra ord. Det vi däremot ser i Bibeln är att himlen är en fysisk och materiell verklighet och inte enbart en andlig och själslig. Gud skapade allt i universum och såg att ”det var mycket gott!” (1 Mos 1:31). Paulus förklarar att hela skapelsen väntar på sin befrielse från syndafallets konsekvenser och inte bara vi som är Guds barn (Rom 8:18–24). På den yttersta dagen kommer den gamla himlen och jorden att ge plats för en ny himmel och en ny jord (Upp 21:1). Likt Gud en gång skapade allting kommer han då att ”göra allting nytt” (Upp 21:5) och återskapa en tillvaro som är oändligt mycket bättre än Edens lustgård, som är befriad från synd, ondska och död.
Det många kristna inte är medvetna om är att Bibeln beskriver att vi då kommer att få nya ”himmelska kroppar”. Människan skapades med kroppar innan syndafallet, och kommer att få nya kroppar i himlen. Synden har påverkat och förvrängt våra kroppar och vad det innebär att vara människa. Men kroppen och att vara människa är i grunden inte något ont. Jesus var fullt ut människa och samtidigt utan synd. Han var inte bara människa innan döden utan är det även efter den. När lärjungarna möter den uppståndne Jesus i Johannes kapitel 20–21 ser vi att han har en fysisk kropp. De kan se och röra vid spikhålen och han äter tillsammans med dem. I linje med detta förklarar Paulus att vi som troende ”i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud (…) ska förvandlas”. Det är inte en förvandling från en fysisk verklighet till en andlig, utan en förvandling från en jordisk kropp till en himmelsk kropp. Den är av ett ”annat slag”, eller “annan sort”, än våra nuvarande kroppar, men likväl är det fysiska kroppar. Exakt hur de kommer att se ut vet vi inte, men även här kan vi förstå att de kommer att vara oändligt mycket bättre och vackrare än vi nu kan greppa. Befriade från synd, sjukdom och död.
Vi tror att Jesus Kristus har dött och uppstått, och att den som tror på honom dör och uppstår till nytt liv nu och i evighet (Joh 11:23–27; Gal 2:20; 1 Tess 5:10; 2 Tim 2:11). Vi tror att Jesus kommer tillbaka och att han först ska uppväcka de som dött till evigt liv och sedan ska de som lever och är kvar förvandlas för att tillsammans alltid vara hos Herren (1 Tess 1:13–18). Vi tror även att de otroende kommer att uppstå, men för att dömas (Joh 5:25–30) till en evighet i helvetet, vilket också är en fysisk plats (Luk 16:19–31).
De flesta av oss vill leva långa liv men förr eller senare påminner våra kroppar oss om att vi lever i en förgänglig värld och att vi är döende. Vi upplever med smärta det som Paulus beskriver med orden att ”vår yttre människa bryts ner”. Men Gud använder detta ”nedbrytande” till vårt bästa, för att vi ska vända vår blick från det synliga som är förgängligt till det osynliga som är evigt. När våra ”jordiska tält” rivs ner väntar oss nämligen en oförstörbar ”himmelsk boning” (1 Kor 4:16–5:8). Därför tappar vi inte modet och ger upp när svårigheter, lidande, sjukdom och död möter oss. Vi sörjer men inte ”som de andra, de som inte har något hopp” (1 Tess 4:13). För vi vet att en dag ska vi få nya fullkomnade kroppar, i en ny fullkomnad verklighet, och att Gud fram till den dagen ”förnyar vår inre människa dag för dag”.
Syndafallets konsekvenser är tydliga både i skapelsen och i våra kroppar. Och på samma sätt som vi längtar efter att slänga av oss de tunga vinterkläderna när våren kommer, väntar och längtar vi som Guds barn — tillsammans med hela skapelsen — på ”vår kropps förlossning” och vår ”härliga frihet”. Den dagen då det förgängliga kläs i oförgänglighet, då döden blir slutgiltigt uppslukad i seger.
Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet
och det dödliga klätts i odödlighet,
då uppfylls det ord som står skrivet:
Döden är uppslukad i seger.
Du död, var är din seger?
Du död, var är din udd?
Dödens udd är synden,
och syndens makt kommer av lagen.
Men Gud vare tack som ger oss segern
genom vår Herre Jesus Kristus!
Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder,
och arbeta alltid hängivet för Herren.
Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves.1 Korintierbrevet 15:54–58