Lär er, håll fast och följ

“Mose kal­la­de sam­man hela Isra­el och sade till dem: Hör, Isra­el, de stad­gar och före­skrif­ter som jag i dag kun­gör för er. Lär er dem och håll fast vid och följ dem.” 

Just nu läser jag 5 Mose­bok i Bibeln. Isra­els folk är på väg att gå in i löf­tes­lan­det, och boken är en repe­ti­tion av vad Gud tidi­ga­re sagt och gjort för sitt folk. Det är en påmin­nel­se, eftersom vi män­ni­skor så lätt glöm­mer vad Gud har sagt. Guds syf­te är att för­be­re­da sitt folk, inte bara för att kom­ma in i lan­det utan även för att stan­na kvar där. Sam­man­fatt­nings­vis skul­le hela boken kun­na fång­as i orden från ver­sen i inled­ning­en där Gud påmin­ner fol­ket om de stad­gar och före­skrif­ter han gett dem och sedan säger: ”Lär er dem, håll fast vid dem och följ dem.” Gud säger det­ta i lju­set av deras 40-åri­ga öken­vand­ring, där de ofta gjort det mot­sat­ta, de har glömt, inte hål­lit fast vid och trot­sat hans ord. Bud­ska­pet är helt enkelt: “För att ni ska stan­na kvar i lan­det och und­vi­ka att åter ham­na i öknen behö­ver ni lära er, hål­la fast vid och föl­ja mitt ord” (se t.ex. 5:32–33). Ni som kan den bib­lis­ka histo­ri­en vet att det inte går så bra – fol­ket glöm­mer snart, gör upp­ror mot Guds ord och ham­nar till slut på nytt i öknen (fång­en­ska­pen i Babel).

”Ing­et nytt under solen” bru­kar man säga, och vi är inte annorlun­da än Isra­els folk. Vi behö­ver ock­så ta Guds upp­ma­ning­ar på all­var i att lära oss, hål­la fast vid och föl­ja Guds ord. Alla tre delar­na är omist­li­ga och går inte att sepa­re­ra från varandra.

Lära oss

Ing­en kris­ten är fullärd, och det är far­ligt att tro det. Vi är lär­jung­ar – enligt SAOL “en per­son som åtnju­ter under­vis­ning eller hand­led­ning av någon” – och fram till dagen vi möter Jesus på nytt kan vi stän­digt för­dju­pa vår kun­skap i Guds ord. Vi kan läsa Bibeln själ­va, men vi behö­ver ock­så under­vi­sas av and­ra. Som Filippus frå­gar den eti­o­pis­ke hov­man­nen: “För­står du vad du läser?” Man­nen sva­ra­de: “Hur skul­le jag kun­na det om ing­en väg­le­der mig?” (Apg 8:30–31). Vi behö­ver and­ra som väg­le­der och under­vi­sar oss, och där­för är guds­tjäns­ter, bibelstu­di­er och böne­sam­ling­ar så viktiga.

Hål­la fast vid 

Vi ska inte bara lära oss utan ock­så hål­la fast vid det vi har lärt oss. Vi behö­ver be Gud om hjälp att min­nas det vi hört och aktivt mot­stå fres­tel­sen att anpas­sa eller kom­pro­mis­sa med San­ning­en. Det är lätt att vil­ja för­änd­ra Guds ord för att bli omtyckt och accep­te­rad, eller för att slip­pa ta itu med vår egen synd. Men vi behö­ver hål­la fast vid Guds ord, hela Guds ord, och inte bara de delar som pas­sar oss eller vår samtid.

Föl­ja det 

Vi mås­te vara vak­sam­ma mot hyck­la­ren inom oss alla – att vi med mun­nen bekän­ner Guds ord, men för­ne­kar det med våra liv. Eller att vi visar upp ett fint ytt­re men sak­nar det inre livet. Det­ta var orsa­ken till att Jesus gick så hårt åt fari­se­er­na: ”Allt som de lär er ska ni där­för göra och hål­la. Men deras gär­ning­ar ska ni inte ta efter, för de talar men hand­lar inte” (Matt 23:3, läs gär­na hela kapi­tel 23). Det är ett dub­bel­hyck­le­ri att tro att vi kan und­gå hyck­le­ri­et. Där­för behö­ver vi stän­digt vand­ra i lju­set av Guds ord, leva i san­ning­en och låta syst­rar och brö­der hjäl­pa oss att se både våra fli­sor och bjäl­kar för att kun­na vän­da om och ta emot nåden. Fram­för allt mås­te vi be Gud om hjälp att genom den heli­ge Ande leva enligt hans ord. För det är endast nåden som “fost­rar oss att säga nej till ogud­ak­tig­het och världs­li­ga begär och i stäl­let leva anstän­digt, rätt­fär­digt och gud­fruk­tigt i den tid som nu är” (Tit 2:12). 

Bild av Joel Magnusson

Joel Magnusson

Pastor i missionsförsamlingarna i Valla och Klövedal på Tjörn.