Från otro till tro — Jakobs väg till Jesus

Från Jakob, Guds och Her­ren Jesu Kristi tjänare. 

 

Hur vet vi att den krist­na tron är sann?

Ni har säkert fått frå­gan någon gång, och ni har hört mitt svar många gång­er tidi­ga­re, men det tåls att upp­re­pas. Ett av de star­kas­te argu­men­ten för den krist­na trons till­för­lit­lig­het är den tom­ma gra­ven – att Jesus Kristus verk­li­gen upp­stod från de döda och visa­de sig kropps­li­gen för mer än fem­hund­ra per­so­ner från påsk­da­gen fram till sin him­mels­färd. Pau­lus för­kla­rar i 1 Korin­ti­er­bre­vet 15 att allt står och fal­ler med om det­ta är en histo­risk verk­lig­het eller inte, och han fast­slår med all tyd­lig­het: “Men nu har Kristus verk­li­gen upp­stått från de döda” (1 Kor 15:20). Det­ta bekräf­tar san­ning­en i allt Jesus sa, gjor­de och kom för att utfö­ra genom sin död på korset.

Under en tid fram­ö­ver kom­mer vi i vec­kobre­ven att stan­na upp vid Jakobs­bre­vet. Ett brev skri­vet av Jesus halv­bror Jakob, son till Maria och Josef (han var halv­bror eftersom Josef inte var Jesu bio­lo­gis­ka far). Jakob hade allt­så vux­it upp med Jesus, sut­tit vid sam­ma mat­bord, sovit i sam­ma vånings­äng, lekt sam­ma lekar och levt tätt inpå honom under hela sin upp­växt. Sena­re blev han en av ledar­na i den förs­ta för­sam­ling­en i Jeru­sa­lem till­sam­mans med Petrus och Johan­nes (Apg 15:13; Gal 1:19; 2:9).

Men det hade inte all­tid varit så. Från bör­jan var han långt ifrån en Jesu efter­föl­ja­re. Tvärtom läser vi att Jakob och hans brö­der inte trod­de på Jesus. De ansåg att han var från sina sin­nen och vil­le tala honom till­rät­ta (Mark 3:21, 31; Joh 7:5). Och visst kan vi för­stå dem!? Det är inte svårt att före­stäl­la sig hur utma­nan­de det mås­te ha varit att tro att sam­me Jesus, som de sett leka med smut­sigt ansik­te, ock­så var Mes­si­as, Her­ren, Guds evi­ge Son som kom­mit till värl­den med fräls­ning. Det var helt enkelt för ofatt­bart att den­ne Jesus, deras egen bror, var den de skul­le be till och till­be som Gud.

Men det­ta gäl­ler inte bara Jesu brö­der – det är en verk­lig­het för alla män­ni­skor. Vi är blin­da för evan­ge­li­et tills den dag då Gud öpp­nar våra ögon så att vi ser san­ning­en. Och för Jakob sked­de det­ta tro­li­gen genom att han såg sin bror kors­fäs­tas, dö, begra­vas – och sedan upp­stå från de döda. Vi vet att Jakob möt­te den upp­stånd­ne Jesus (1 Kor 15:7), och när Lukas sena­re berät­tar om den förs­ta för­sam­ling­en ser vi hur Jesu brö­der var med i den ska­ra som tro­get höll ut i bön (Apg 1:12–14). Jakob och hans brö­der gick allt­så från att vara skep­ti­ker, som trod­de att Jesus var tokig, till att bli hän­giv­na efter­föl­ja­re. Vi vet ock­så att Jakob sena­re led mar­tyr­dö­den – han var allt­så full­stän­digt över­ty­gad om att Jesus verk­li­gen var Messias.

Det­ta är en påmin­nel­se och en upp­muntran för oss: Vem som helst kan bli frälst! Men det är ock­så en påmin­nel­se om att fräls­ning­en är ett under genom Guds ingri­pan­de i en män­niskas liv. Jakobs liv är dess­utom en bekräf­tel­se på att den krist­na tron är sann. Bara genom sin när­va­ro i Bibeln vitt­nar han om att dess bud­skap är histo­riskt tro­vär­digt, att Jesus Kristus verk­li­gen upp­stod från de döda och att allt Bibeln säger om honom är sant. Den krist­na tron vilar på en histo­risk verk­lig­het – en verk­lig­het värd att både leva och dö för såsom Jakob gjorde.

Låt oss be att sam­ma under som sked­de med Jakob ock­så får ske med män­ni­skor i vår när­het som ännu inte tror. Att deras ögon öpp­nas så att de ser san­ning­en i evan­g­li­et och kom­mer till tro.

Bild av Joel Magnusson

Joel Magnusson

Pastor i missionsförsamlingarna i Valla och Klövedal på Tjörn.