Givande innebär att jag omfördelar Guds resurser där de behövs mest för tillfället, jag ger det till Gud som jag från början ändå fått av nåd från hans goda hand.

Kommer dit givande ur ett villigt och glatt hjärta, eller präglas det mer av olust och tvång?

Det är kraften från Gud som gjort att Paulus lärt sig förnöjsamhetens hemlighet, en kraft som förblir densamma oavsett omständigheter.

Varför ägna flera texter åt pengar och givande? Klarar sig inte Gud utan mina pengar och är han verkligen så intresserad av detta?

Motivationen till allt givande måste ta sin utgångspunkt i den gåva som givits till oss i frälsningen.

Vi människor tar mycket i livet för givet och glömmer att allt i livet enbart är givet av nåd från en oerhört god Gud.

Vi förknippar vanligtvis väntan med passivitet, men väntan på Herren är allt annat än passiv.

Vad gör du när du tappar kontrollen? När saker händer som slår undan benen på dig?

Har du lätt för att be andra människor om hjälp?

Vår svaghet och hjälplöshet är inget problem, det är snarare förutsättningen för att följa Jesus.