Om Gud inte öppnar våra ögon förblir vi som Emmausvandrarna; vi har sanningen mitt framför ögonen utan att vi vare sig förstår den, förvandlas av den eller gläds över den.

Litar jag till att han som tar hand om himlens fåglar och ängens liljor även kommer att ta hand om mig?

Den krist­na påsken är fak­tiskt den mest avgö­ran­de och bety­del­se­ful­la vec­kan i hela världs­hi­sto­ri­en, eftersom Jesus Kristus dör och upp­står och full­bor­dar män­ni­skans fräls­ning. Vec­kobre­vet […]

Givande innebär att jag omfördelar Guds resurser där de behövs mest för tillfället, jag ger det till Gud som jag från början ändå fått av nåd från hans goda hand.

Kommer dit givande ur ett villigt och glatt hjärta, eller präglas det mer av olust och tvång?

Det är kraften från Gud som gjort att Paulus lärt sig förnöjsamhetens hemlighet, en kraft som förblir densamma oavsett omständigheter.

Motivationen till allt givande måste ta sin utgångspunkt i den gåva som givits till oss i frälsningen.

Det himmelska arv som väntar den troende är i tryggast tänkbara förvar; säkrat av Gud själv i den "himmelska banken".

För den som vänt om från sin synd och helt förtröstat på Jesu fullbordade offer sker en djupgående förändring av status inför Gud.

Tänk dig att du hade ett bankkonto med outtömliga resurser, som aldrig kunde förlora sitt värde. Vad skulle det göra med dig?